| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TILLITA til3~li2ta, v. -ade (se för övr. LITA, v.). vbalsbst. -AN (†, VDAkt. 1675, nr 5, Westhius Vitt. 25 (1676)), -ANDE (†, Schroderus Os. 1: 261 (1635), Lundell (1893)), -ELSE (†, Rig 1934, s. 184 (1673: Tillitellse Register), -NING (†, Swedberg Ordab. (1725), Schenberg (1739, 1747)); jfr TILLIT.
1) med avs. på person l. institution o. d.: vända sig till (ngn med begäran om ngt, i sht hjälp); äv.: taga till hjälp l. i anspråk; anlita (se d. o. 1); särsk. i uttr. (inte) ha ngn att tillita, (inte) ha ngn att vända sig till l. anlita, tillita ngn att göra ngt, anlita l. anmoda ngn att göra ngt; äv.: vara hänvisad till för sitt uppehälle o. dyl. l. för att få hjälp. RA I. 3: 86 (1593). (Eftersom) han ährnadhe tillijtha Lorentz i dhet italienska språåket. Schück BibliogrAnt. 33 (i handl. fr. 1669). Fattiga och siukliga Föräldrar som .. mig .. them, tillijta. VDAkt. 1710, nr 281. Derföre har Kongl. Vetenskaps Academien tillitat .. Herr Olof Dalin, at .. hålla et allmänneligit Tal. Dalin ÅmVetA 1743, s. 5. Hwar och en som tillitar apotheket. Darelli Sockenapot. 7 (1760). Erik XIV hade inga härförare att tillita. SvH 4: 38 (1904). SAOL (1923).
2) ta (ngt) till hjälp; begagna (sig av) l. utnyttja; äv.: (ss. enda utväg) ta till l. tillgripa; jfr ANLITA 3. G1R 29: 281 (1559). Skogen .. tillites ock ansenligt genom kolning. Hülphers Dal. 108 (1762). Är icke trosläran den ständigt ånyo tillitade näringen för hela det andeliga lifvet? Thomander 2: 186 (1839). Sedan måltiden var slutad och bondens öl starkt tillitadt (osv.). Mellin Nov. 2: 28 (1846, 1867). Alla de medel, som lofligen kunde tillitas. BL 18: 132 (1850). Östergren (1957).
3) vara viss om l. känna sig säker på (ngns trovärdighet l. hjälp(vilja) o. d.); lita på (ngn l. ngt); förlita sig på; räkna med. G1R 20: 205 (1549). Så will iag djg O Gud, i Himmels Sal tilljta. Warnmark Sinnew. 24 (1687). Sverige skulle kunna .. spehla en långt ansenligare .. role, om det .. icke behöfde tillita någon annan än sig sjelf. Höpken 2: 432 (1757). Wi finne näpligen en adelsman, som wi tryggeligen kunne tillita. Dalin Hist. III. 2: 385 (1762). Derföre är det endast naturen, de tillita och nästan tillbedja. Franzén Pred. 4: 262 (1844). Tillita människors hjälpsamhet. Cannelin (1939).
Spalt T 1288 band 34, 2004