| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
1) (†) till II 5, refl.: gm knep l. intriger tillskansa sig (ngt) (jfr konstla sig till); äv.: gm förställning o. d. tillägna sig (ngt). Weste (1807). Ett konstgrepp, för att tillkonstla sig monarkens penningar. Crusenstolpe CJ III. 1: 63 (1846). Den hänryckning, han kunde tillkonstla sig. Lysander Almqvist 228 (1878).
2) till II 8 b α: konstla till (ngt); i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: tillgjord, onaturlig, konstlad; jfr 3. Wittfoth skal gräseligen klagat deröfwer at denne Compagnonen så bruillerat och tilkonstlat des både Räkningar och finançer, at han med möda kunnat få reda derpå. Tilas Ant. 1: 358 (1766). En person, som icke har något tillkonstlat i sitt verk .. är Degas, som hade en härlig utställning. Laurin LivKonst 242 (1931).
3) (†) till II 8 b β: på konstlad väg frambringa (ngt); i vissa språkprov svårt att skilja från 2. Arnell Moore LR 1: 95 (1829). I afsigt att bemantla regeringens trångmål i riksdagsfejderna och tillkonstla en för densamma gynnsam opinion. MinnSvNH 11: 53 (1872). (Dock) låter sig .. (materialismens) långt mer utbredda herravälde af inga tillkonstlade bländverk öfverskyla. Sundberg Farl. 1 (1873). —
(II 8 b α) -KONSTRA. konstra till (ngt); i sht i p. pf. (Stolmodellen) har en hel del av det kantigt tillkonstrade, som ofta vidlåder tysk formgivning. Form 1936, Omsl. s. 22. —
(II 1 a (, 11 a α α’)) -KOPPLA, -ing. koppla till (ngt, särsk. vagn o. d., till ngt annat); i sht förr äv. med indir. obj., betecknande det till vilket ngt tillkoppla(t)s; förr äv. oeg. l. bildl., med avs. på person: förena (med annan) (jfr koppla 3); äv. (numera bl. mera tillf., med anslutning till till II 7 slutet) med avs. på ström(brytare) l. elektrisk apparat l. funktion o. d.: slå till (se slå till 3), koppla på (jfr -slå 4). I Ånge tillkopplades tre nya vagnar till tåget. Lind 1: 1891 (1749). Sedan lokomotivet tillkopplats tåget. Lundberg Lok. 279 (1902). (Strömbrytare) skola .. vara så anordnade, att de icke kunna tillkopplas efter eller frånkopplas före ytterpolerna. SFS 1904, nr 10, s. 6. —
(II 10) -KORA. [fsv. tilkora] (†) utse l. (ut)välja (ngn) (till (ngt, särsk. angivet med inf.-förb.)). Teijs böttik(er) och Matteus böttiker (blev) till korade atth wara ållermen öff(uer) böttikerna här ij staden. TbLödöse 24 (1587). Sweriges Rijkes fulmächtige .. (begärde) at Konung Gustaff .. skulle .. på sigh annamma .. Cronan til Sweriges Rijke, ther hans Kon. M. lagligen tilkorat war. Tegel G1 1: 130 (1622). —
(II 7) -KORKA, -ning. med kork tillsluta (ngt, särsk. flaska), korka igen; äv. oeg. l. bildl., särsk. i p. pf. Vägarna var tillkorkade av snö. Boutellierne måste bli öfwermåttan wäl tilkorckade. Oec. 159 (1730). Bottenhavets fullkomliga tillkorkning för smugglare. UNT 30 ⁄ 4 1934, s. 5.
Spalt T 1298 band 34, 2004