Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
TILL-MÄLA, v.1 (†)
1) till II 5: tillmäta (ngn ngt). Linc. B 4 b (1640). JWollimhaus Ind. (1652).
2) till II 11 a α α’, = -måla, v.2 SthmStadsord. 1: 192 (1667). —
-MÄLA, v.2, -an (ConsAcAboP 3: 151 (1666), Cygnæus 6: 235 (1851)). [fsv. tilmäla] (†)
1) till II 5: tillskriva l. tillräkna (ngn ngt); särsk. med avs. på brott l. missgärning o. d.: tillvita, anklaga för. Är någet skeet, så är hans swagheet ded tilmälendes. HSH 15: 82 (1591). The stycken, som honom genom sochnestemman och Brefwet till Ven: Constorium woro tillmehlte. VDAkt. 1724, nr 506. (Han ogillade) idéen, att desse indianstammar skulle vara beslägtade med mongolerne, ett förhållande, som han endast tillmälte eskimåerne. Retzius EthnolSkr. 232 (1856).
2) till II 5 a: uttrycka l. omtala (ngt) (för (ngn)). Stiernhielm Fred. 12 (1649, 1668). Verelius 256 (1681).

 

Spalt T 1310 band 34, 2004

Webbansvarig