| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TILLRÄTTA- tilrät3a~, ssgsförled.
ss. förled i ssgr: till rätta (se RÄTTA, sbst.2).
-FÅ. (†) återfå (ngn l. ngt). Då det för sagde Län .. upprättade Roteringswerk .. icke kunnat fullständigt tillrättafås (osv.). SPF 1817, s. 12. Runeberg BrWalter 213 (1868). —
-FÖRA, -are (†, Runeberg (SVS) 7: 195 (c. 1835)). föra (ngn l. ngt) till rätta; särsk. i oeg. l. bildl. anv., med tanken riktad på persons tänkesätt l. uppfattning o. d.: (söka) förändra till det bättre; särsk. (o. numera i sht) i fråga om elev l. (ungdoms)brottsling: (gm tillrättavisning l. omhändertagande o. d.) förmå att ändra uppförande, leda på rätt väg; förr äv. dels med sakobj. betecknande fel l. brist l. åsikt o. d.: korrigera, rätta till, dels abs.; jfr rätta, sbst.2 4 c β. Den som .. icke hastar att hjelpa, stödja, hugsvala, tillrättaföra, — huru blifver Guds kärlek i honom? Wallin 1Pred. 3: 91 (c. 1830). Afsigten är .. den, att ersätta det bristande, eller tillrättaföra det bristfälliga i den ena grammatikan med den andras tillhjelp. SvLittFT 1838, sp. 524. Om det vore sannt, att hon ridit ryggen af en ko, den hon sedan intorkat och icke tillrättafört. Topelius Fält. 2: 205 (1856). Så vida .. kejsaren menade, att Sverige .. skulle få åtnöja sig med Trondhjems stift, så måste en sådan uppfattning af medlarekallet bestämdt tillrättaföras. 3SAH 3: 253 (1888). Allt tyder på att (ynglingens) .. tillrättaförande bäst skulle ske genom fortsatt vistelse på .. yrkesskola. SvD(A) 1960, nr 342, s. 14. —
-GÅ. (numera föga br.) särsk. i uttr. tillrättagå med ngn l. sig själv, ställa ngn l. sig själv till svars; jfr rätta, sbst.2 2 e slutet. Wallin Rel. 1: 168 (1814, 1825). Gripenberg Leino Kvinn. 78 (1911). —
-KOMMA. komma tillrätta, återställas; särsk. (o. numera i sht) i. p. pf. i adjektivisk anv.: som kommit tillrätta l. tillbaka (till ursprunglig(t) skick l. tillstånd l. läge l. plats o. d.); äv. i bildl. anv.; jfr rätta, sbst.2 4 e α. Af de (från kronans möbelkammare) bortstulne Clenodierne äro .. åtskillige .. tilrättakomne. SP 1792, nr 244, s. 1. Job kom .. in på den (rätta) vägen .. och då rörde sig ett helt annat ord på den tillrättakomnes läppar. Thomander 1: 513 (1859). Han .. sade till om en stadig portion mat åt den tillrättakomne ynglingen. Hedenvind-Eriksson EliVåg. 87 (1914). —
-LÄGGA, -else (UNT 2 ⁄ 9 1944, s. 9, osv.), -ning; -are (numera bl. tillf., UNT 19 ⁄ 9 1935, s. 3). lägga l. bringa (ngt) i rätt läge l. på rätt plats l. i rätt ordning, iordningställa; äv. i mer l. mindre bildl. anv.: forma l. anpassa l. avpassa l. bereda (ngt) (för l. efter ngt l. ngn), särsk.: (i förväg) bearbeta l. organisera l. påverka (ngt) (i viss riktning l. för visst syfte) l. försätta (ngt) i (för visst ändamål l. syfte) lämpligt l. önskat skick l. tillstånd; särsk. ss. vbalsbst. -ande, konkretare: klargörande, förtydligande. SvTyHlex. (1851). Spirorna (till skeppets segel) tillrättaläggas hvar och en på sin sida, med ena änden utöfver relingen. Frick o. Trolle 162 (1872). (På Nationalmuseum) är tillrättalagdt ett rikligt material för den, som vill studera den enastående mästaren (dvs. Rembrandt). SD(L) 1902, nr 503, s. 1. Filmatisera .. innebär att i och för kinematografisk inspelning omarbeta eller tillrättalägga ett litterärt verk. 2NF 35: 798 (1923). I väsentliga stycken hade färdplanen (för fartyget) tillrättalagts .. för att tjäna näringslivet. VFl. 1937, s. 71. I Damaskus’ basarer är nästan allting påverkat av Västerlandet och tillrättalagt efter turisternas smak. Johnsson UtGuide 158 (1938). Endast ett samtal mellan lärare och lärjunge i friare former .. kan .. medföra önskvärda tillrättalägganden. TSvLärov. 1954, s. 420. Han vet ingenting alls om hur lungsot i själva verket är. Det är falskt, litterärt, tillrättalagt alltihop. Lo-Johansson Förf. 81 (1957). särsk. med avs. på uttalande l. oriktig uppgift o. d.: förtydliga, beriktiga, korrigera. En stor debatt (framkallades) i kammaren, varunder Branting tillrättalade teoretiskt och politiskt den lindmanska karikatyrframställningen. Höglund Branting 1: 442 (1928). I min artikel .. har jag angivit att (pilgrimsfalken) .. häckade under 1950. Detta måste tillrättaläggas. Den hade visserligen då ägg, men kläckningen .. kom aldrig till stånd. FoFl. 1960, s. 64. —
-SKAFFA, -ning (tillf., Jakten 200 (1951)); -are (Andersson GrDram. 20 (1885, 1910), Östergren (1957)). (numera mindre br.) (gm sökande) skaffa reda (se reda, sbst.1 7 c) på l. återfinna (o. återställa) (ngt (förkommet) l. ngn (förkommen)); förr äv. med indir. personobj.; jfr -bringa, -finna. IT 1791, nr 18, s. 4. Jag utlofvar 500 R(iks)d(ale)rs belöning åt enhvar, som tillrättaskaffar mej honom. Almqvist AmH 1: 156 (1840). Jag är bemyndigad att sörja för tillrättaskaffandet av mrs Penruddocks pärlor. Edlund Chandler EneDöd 137 (1952). —
-STÄLLA; -are (†, Crusenstolpe CJ III. 1: 33 (1846)). (åter) ställa (ngt) i ordning l. i önskat l. ursprungligt skick; äv. i bildl. anv.: bringa reda i l. ordna upp (för ngn); äv. utan obj.; jfr rätta, sbst.2 4 b α. Berzelius Brev 8: 17 (1805). Lägg .. under framsättaren, så att han kommer att stå lika som i wattenpass; så är .. stolen .. åter tillrättaställd. Carlström Spinnm. 7 (1832). När har du hos honom varseblifvit en skymt .. af ånger, af önskan att tillrättaställa och godtgöra? Runeberg (SVS) 6: 470 (c. 1850). Märta finner .. Ingrid medgörlig och tillrättaställande. Hedberg DockDans. 128 (1955). —
-VISA, -ning (se avledn.); -are (numera bl. tillf., 2SAH 30: 99 (1857)). visa (ngn) till rätta (se rätta, sbst.2 4 c β α’); äv. med avs. på åsikt l. mening l. uppförande o. d.: anmärka på, klandra, förebrående rätta; förr äv. med avs. på ngns sinne: lugna l. dämpa; äv. dels ss. anföringsverb, dels utan obj. Tillrättavisa ngn för ngt. Tala tillrättavisande. SvLitTidn. 1818, sp. 738. Om ett barn, som njutit sin moders mjölk, likväl ej mera kännes vid henne, så kan det barnet knappt af någon tillrättavisas. Almqvist Fattigd. 20 (1838). Man bör .. tänka först innan man talar, tillrättavisade husbonden. Hertzberg Päivärinta 2: 17 (1884). (Vapensmeden) fördristade sig att vidhålla denna mening, ehuru Lars strängeligen tillrättavisat den som kränkande det gudomliga företräde menniskan eger framför djuren. Rydberg Vap. 82 (1891). Två dagar i .. lugnets och den husliga trevnadens tarfliga boning gjorde Malla godt och tillrättavisade hennes upprörda sinne. Montgomery-Silfverstolpe Mem. 2: 124 (1909). Predika ordet, träd upp i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa, förmana med allt tålamod. 2Tim. 4: 2 (Bib. 1917). Att bota ett lik och att tillrättavisa en gubbe är samma sak. Strömberg GrOrdspr. 46 (1949).
Avledn.: tillrättavisning, r. l. f. handlingen att tillrättavisa, förr äv. att leda rätt; särsk. konkretare, om enskild omgång av sådan handling, särsk. dels i fråga om inom krigsmakten för mindre förseelse förekommande rättelsemedel av krigsman, dels om tillrättavisande yttrande, förebråelse, skrapa (förr äv.: beriktigande). Förnuftets ensama ljus .. lärer oss blott inse .. vårt behof af en högre tillrättavisning. Wallin Rel. 1: 307 (1817, 1825). Jag får härmedelst anmoda Redactören .. att införa denna tillrättawisning i sin tidning. SKN 1842, s. 152. Det nya behandlingssättet, till hvilket hörde bestämdhet och lugn, hotelser med riset och stundom handgripliga tillrättavisningar. Tegnér Armfelt 1: 45 (1883). Lyda .. (skolbarnen) inte, blir det tillrättavisning inför skolrådet, och hjälper inte det, så få föräldrarna aga dem. Stockenstrand Utv. 118 (1907). Att döma efter tonen i tillrättavisningen hade schweizaren gjort sig skyldig till en hädelse. HT 1925, s. 101. Begår till vapenfri tjänst uttagen krigsman .. förseelse .. och är förseelsen att anse som ringa, må den felande i stället för straff åläggas tillrättavisning i form av varning, extratjänst eller utegångsförbud. SFS 1949, s. 703. —
-VRIDA, -ning. (numera bl. tillf.) särsk. i bildl. anv.: vrida (ngt) så att det (åter) hamnar på ursprunglig plats l. i ursprungligt läge l. tillstånd l. skick o. d. Wikner Mater. 111 (1870). Östergren (1957).
Spalt T 1335 band 34, 2004