Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
(II 5 a) TILL-SAGA. [jfr mlt. tōsage, t. zusage] (numera föga br.) bedyrande, försäkran; löfte; jfr saga 1 o. -sagen. Opå .. alles theres tillsage, då förkorttedhe Hans Kon. M:tt i nogen motte the lybeskes handell och igenkallade tullen. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 68 (1539). Månge flere ord, lyffthe, eder och tilsagor, thett the suenske herrar förlåtte sig wpå. Brahe Kr. 17 (c. 1585). Lundgrehn Högag. 97 (1912). —
(II 5 a) -SAGEN, äv. SAGN. (†) = -saga; jfr sagen, sbst.1 1. Tiil hwilkin loffue och tilsagn wij och the godemen her i landett fult och fast holle oss wiidh. G1R 11: 81 (1536). FHasselquist hos Linné Bref I. 7: 56 (1751).

 

Spalt T 1340 band 34, 2004

Webbansvarig