| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
(II 11 a α α’) -SPÄDA, -ning. (numera mindre br.) (tillsätta o. därmed) späda på med (ngt) (jfr späda till); äv.: (tillsätta ngt o. därmed) späda (ngt med det tillsatta); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om utspädande tillsats, särsk. bildl. Palmchron SundhSp. D 2 a (1642). Köttet vändes ibland (i grytan) och tillspädes med litet kallt vatten, att det ej må brännas. Nordström Matlagn. 49 (1822). Den ene recensenten rådde henne att med någon ringa tillspädning omändra sin ”Höstdag i Normandie” till en biblisk tafla öfver syndafloden. Hedenstierna Jönsson 223 (1894). SAOL (1973). —
-SPÄNNA, -ing.
1) (numera mindre br.) till II 1 a: spänna fast (ngt); i sht förr äv. (med anslutning till till II 11 a α α’): spänna för (dragare). Schultze Ordb. 4739 (c. 1755). Någon till- och frånspänning av dragare. Västerb. 1931, s. 183. IllSvOrdb. (1964).
2) (numera bl. tillf.) till II 7: spänna l. dra l. strama åt (ngt). Handklofvarne voro hårdt tillspännde. SUFinlH 5: 300 (1618). Den skönas bröst en oförrätt, / Inom et tilspändt snörlif dölgde. Lenngren (SVS) 1: 79 (c. 1776). Tillspänna .. (dvs.) spänna åt hårdare. IllSvOrdb. (1964). SAOL (1973; utan angiven bet.). —
(II 7) -SPÄRRA, -ing (†, Schultze Ordb. 4743 (c. 1755), Lindfors (1824)), -ning. spärra till (ngt), (helt o. hållet) (av)spärra; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr -sparra. Dalin Arg. 1: 68 (1733, 1754). Haszan Bey hade företagit sig .. at angripa och bortjaga 4 Ryska Krigs-Skepp, hwilka tilspärrade ingången wid Dardanellerne. DA 1771, nr 132, s. 1. Det förekommer mig, som hade mitt väsende tillförene varit nästan tillspärradt för all omedelbar inflytelse från de i färg och sten bildande konsternas rymd. Atterbom Minn. 189 (1817). Då locken komma att tillspärras på dessa kistor. 2SAH 50: 273 (1874). —
(II 8 b α, c) -SPÖKA, -ning (numera bl. tillf., Weste (1807), Dalin (1854)). (numera bl. ngt vard.) särsk. (o. numera nästan bl.) i p. pf.: (löjligt l. uppseendeväckande) utstyrd, utspökad (förr äv. om klädskick o. d.); jfr spöka till 2. Thet fördömeliga modet, som .. i Paris af syndiga hender vpstelt och tilspökiat är. Swedberg SabbRo 1341 (1697, 1712). På oxen sitter en ”Gärande”, löjligt tillspökad, med något gammalt rostigt swärd .. i handen. Afzelius Sag. 4: 130 (1842). —
-SPÖRJA, -an (†, Welander VenerSj. 147 (i handl. fr. 1763), Calonius 5: 48 (1798)), -sel (se d. o.). [fsv. tilspyria] jfr spörja till.
1) (numera bl. ålderdomligt) till II 5 a: (till)fråga (ngn om ngt); stundom äv. med två obj.; särsk. i förb. med indirekt frågesats; i sht förr särsk. i fråga om rättsligt förhör o. d. Sa(m)ma dagh kom Hans Erics(on) for rætten och wart jnna(n) lychta dørar tilspord om han hade nogh(e)n mista(n)ka til frans jøns(on) om sina hust(rv). OPetri Tb. 188 (1527). (Han) inkallades och tilspordes om sitt tiufwerij, och bekände sig till någre stycken saker. UUKonsP 10: 7 (1673). Förstår du meningen af det som i dessa ord tillspörjes dig? Wallin Rel. 4: 86 (1838). Forssell torde icke säga nej, om han tillspörjes. Schück SAHist. 7: 168 (i handl. fr. 1883). jfr o-tillspord.
2) (†) till II 13 b β: höra talas om (ngt l. ngn); få reda på; höra av. HH XIII. 1: 139 (1564). Samma Hustru är i alla Församl(inga)r efterfrågad, men ingenstädz funnen el(le)r tillspord. VDAkt. 1736, nr 63. —
Spalt T 1368 band 34, 2004