| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TILLVARA, r. l. f. (Almqvist VSkr. 5: 143 (1831), KalSvFolkskV 1902, s. 163) l. n. (Törneros (SVS) 4: 214 (c. 1830)); best. -an resp. -at.
(†)
1) tillvaro (se d. o. 1). Törneros (SVS) 4: 214 (c. 1830). Man må .. hoppas på framtida fynd, som kunna lägga i dagen tillvaran af en inhemsk svensk konst. AntT 2: 340 (1869). Fiskaren (skulle) taga med sig ett märke från tullnären, så att han kunde bevisa sin rättsliga tillvara, i fall han blef väderdrifven till annan ort. Hildebrand Medelt. 1: 670 (1884). KalSvFolkskV 1902, s. 163.
2) tillvaro (se d. o. 2). En kraftig ras, hvilken väl bör kunna bestå i kampen för tillvaran. Retzius FinKran. 162 (1878). Arbetarens ekonomiska tillvara. Lille Försäkr. 125 (1882). Under den sista istiden .. förde menniskan redan en torftig tillvara i vestra delen af Europa. AtlFinl. 31: 1 (1899).
Spalt T 1437 band 34, 2004