| Publicerad 2005 | Lämna synpunkter |
TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
1) till II 5: ämna (ngt) åt (ngn), avse l. planera för; i ä. språkprov ofta svårt l. omöjligt att skilja från 3 i anv. med indir. obj.; jfr -tänka 3, -ärna 1. Ty honom vart tilempnat hundrade mark, när reginskapen offuerlades aff goda men. OPetri Tb. 186 (1527). Si, domar’n, som är hämden öfwerlämnad, / Har alla syndar’ nåd och lif tilämnat. SionSång. 2: 7 (1745). För att kunna bekosta de båda sönerna den uppfostran, som fadern tillämnat dem. Bäckström ClaryGift. 141 (1930).
2) (†) till II 8 b: underkasta (ngt) första (förberedande) grov bearbetning; (förberedande) grovt forma; förfärdiga ämne till; äv. bildl., med avs. på person; jfr 3. Ambrosiani SvSkråämb. 87 (i handl. fr. 1720). Ett folk som förbehållit sig den makten att giöra sin egen lag, har och myndighet nog att tillämna sina egne Anförare. Ehrensvärd PVetA 1743, s. 25. Lösa jordstenar, hvilka med slägga och stamp tilämnas. Garney Masmäst. 132 (1791). Bajonettklingan tillämnas af stål. Almroth Karmarsch 573 (1839). TT 1877, s. 5.
3) till II 10: avse l. planera l. förbereda (ngt); numera nästan bl. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: tilltänkt (jfr -skicka 6 b); jfr 1 o. -tänka 3, -ärna 2. På sielfwa platzen där Klostret skulle stå och Klosterkörkan war tillämnad, (hölls) ett Riddareslag. HSH 3: 157 (c. 1675); möjl. till 2. Huru .. (lärlingarna) böra hållas til at rätteligen lära sina tilämnade Handtwärck. Carlberg SthmArchitCont. G 2 a (1740). Så snart det märkes at någon tilämnar en gagnelig anläggning .. så är man redo anten at hindra, eller at dela winsten. NorrlS 1–6: 78 (c. 1770). Anlopp, hvilkets längd rättas efter det tillämnade språngets längd och höjd. Ling Regl. 97 (1836). Om han var ett tillämnat rånoffer, varför hade då karlen i den senapsfärgade jackan velat ha mig kvar på gården. Trenter SkönJuv. 134 (1991).
Spalt T 1485 band 34, 2005