Publicerad 2005 | Lämna synpunkter |
TILLÄNDA- tilän3da~, ssgsförled.
ss. förled i ssgr: till ända.
-FÖRA. (numera mindre br.) föra (ngt) till ända, avsluta; jfr -bringa. Vi hafve nu, i Herrans namn, tilländafört vår föresatta betraktelse. Wallin 1Pred. 3: 36 (c. 1830). Stubbendorff Werfel SångBernad. 474 (1942). —
-GÅ. (numera bl. mera tillf.) gå till ända, upphöra, ta slut; särsk. om tid(speriod) o. d.; i p. pf. i adjektivisk anv.; jfr -löpa. AdP 1800, s. 272. Tvenne sekler hafva i det närmaste tilländagått. Oscar II Tal 1872–1894 2 (1872, 1895). För det nyss tilländagångna budgetåret beviljades (osv.). Rig 1957, s. 5. SAOL (1986). —
-LÖPA. löpa till ända, sluta; numera bl. om tid(speriod) o. d., särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: som är l. har nått sitt slut; jfr -gå. 2RARP I. 2: 276 (1720). (I januari 1814) tilländalopp det med Danskarne afslutade stilleståndet. Mankell Krigsm. 1: 595 (1865). Då var de stipulerade två tävlingstimmarna tilländalupna. Parling FrVildm. 125 (1995).
Spalt T 1490 band 34, 2005