Publicerad 2005 | Lämna synpunkter |
TILLÖKE til3~ø2ke, förr äv. TILLÖK, n.; best. -et; pl. =.
(numera föga br.) tillökning (se d. o. 1 slutet); tillägg; (ny)tillskott. Wernicks utsagu, så i det måhl, som de flere ärekränkande tillök, som Protocollet wisar. VRP 19 ⁄ 6 1732. Resnings wärket öf(ve)r tillöket. VDAkt. 1757, nr 16. (Det) oönskade tillöket i vårt menageri. Grebst 1År 105 (1912).
Spalt T 1492 band 34, 2005