| Publicerad 2005 | Lämna synpunkter |
ske, inträffa, hända, äga rum, ofta med subj. som betecknar olycka l. missöde l. skada o. d.; om förändring l. omvälvning o. d. äv.: genomföras l. verkställas o. d.; i sht förr äv. dels i fråga om orsakssammanhang: uppkomma, komma sig (särsk. i förb. med prep. av), dels med obj. (se d); förr särsk. i förb. med att-sats, i sådana uttr. som det timar l. kan tima (så) att (osv.) (äv. utan formellt subj.), det inträffar l. kan inträffa att, det blir l. kan bli följden att (osv.). GullbgDomb. 1 ⁄ 10 1611. Dett haf:r här till dags .. varit dett missbruk, att så snart någon stöld och tiufverij timmat hafver man strax låtit bannsättia dhen sådant giordt hafver. KOF 3: 69 (1682). Boskapsdöden tijmar af ett alt för hett wäder. Lindestolpe Pest. 19 (1711). Vet ni, med er moral, det kunde tima så, / Att ni fick bära opp en käppsläng eller två. Remmer Tart. 92 (1820). Adelns strid emot konungen skulle aldrig timat, i fall den förra fattat tidehvarfvets fordringar. 2SAH 34: 129 (1861). På vägen dit timade, att en raggig hund .. sällade sig till Sorgbarn och slickade hans hand. Rydberg Sing. 84 (1876). Än händer en olycka, än timar ett missöde. Gellerstedt Glänt. 86 (1909). Icke ett ögonblick föll det Sigismund av Polen in att godkänna den nya förändring, som timat i hans avfälliga arvrike. Ahnlund GA 51 (1932). Rånet timade i juni 1993. SvD 6 ⁄ 2 1995, Näringsliv s. 24. — särsk.
a) i p. pf. (äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.); särsk.
α) i ordspr. Wore dhet så timmadt, som rimmadt. Grubb 863 (1665). Det är ej så snart timmadt, som rimmadt. Rhodin Ordspr. 41 (1807).
β) substantiverat i n. sg. best. Höglund Branting 2: 155 (1929). Han åhörde redogörelsen för det timade och tillade: ”Har detta hänt? Nu? Här? På min krog?” DN 3 ⁄ 10 1995, s. A15.
γ) ss. attribut. HC11H 12: 116 (1697). Wid timade skepsbrott. Triewald Konst. 49 (1730). Förloppet med den timade revolutionen lär vara genom andras relationer .. väl kändt. HT 1918, s. 195 (1809). Det gamla gymnasiihuset, ryktbart genom Gustaf I:s der timade konungaval. VLS 107 (1886). Bedrägeriet upptäcktes först efter Keelys hastigt timade död. Lagergren Minn. 7: 99 (1928).
b) (†) i p. pr. i sådana uttr. som vid timande dödsfall l. ledighet l. försäljning, om l. då dödsfall osv. timar l. har timat. SthmStadsord. 2: 232 (1710). Om i Gården finnes någon Brunn, eller flere, som hafwa tilräckeligt watten, bör det anteknas til underrättelse wid timande eldswådor. PH 5: 3473 (1752; rättat efter orig.). Billigt vore .. at Krono skattejords Egaren tilerkändes, vid timande försäljning eller förpantning, en lika lösningsrätt til en sådan Backstugu-Urfield, som Lagen tildelar Frälserättsegaren af försåldt Frälseskatte. LBÄ 11–13: 67 (1798). CivInstr. 224 (1799: ledighet). Vid timande dödsfall. Cannelin (1939).
c) (†) refl. l. i deponentiell anv.: inträffa, ske, äga rum. Det timas mÿcket i kongens gård, / som eÿ seÿs för hans drengie. Visb. 2: 142 (c. 1695). Iag will berätta en eller annor händelse, som sig timmade wid kyrkowäsendet. SmålHembygdsb. 1: 23 (1749). Wallin (SVS) 1: 109 (1804).
d) (†) med obj.: hända, vederfaras, drabba. Dätta war mig timadt i min Vngdom. Visb. 2: 306 (c. 1680). När den olycka timar By eller hemman, at dhen aff Wåd-Eld förbrännes, så at (osv.). Schmedeman Just. 746 (1681; rättat efter orig.). De olyckor, hwilka igenom människors åtgärd timat wårt slägte. Posten 1769, s. 443. Den, som detta timade, flög förstås upp ur sin sötaste slummer. Lagerlöf Mårb. 10 (1922).
e) (numera mindre br.) i fråga om skeende l. händelse l. tillstånd o. d. med viss utsträckning l. varaktighet i tiden: pågå, fortfara; särsk. i oeg. anv., om berättelse: ha en handling som äger rum l. utspelas. (Som) Törngren .. utsagt, at sådant uppehåll allenast timmat i någre få dagar; Så (osv.). TörngrenMål. 21 (1801). Denna lilla sannfärdiga berättelse som timat i dagarna. Zetterström VärldHj. 150 (1942).
Spalt T 1494 band 34, 2005