| Publicerad 2005 | Lämna synpunkter |
TINA ti3na2, v.1 -ade. ((†) pr. -er Broman Glys. 3: 15 (c. 1730), Runeberg (SVS) 2: 145 (c. 1831; i rim); ipf. -te Livin Kyrk. 114 (1781: tintes .. up); sup. -t HovförtärSthm 1740, s. 360 (: tint upp); p. pf. -t CAEhrensvärd Brev. 1: 11 (1780: optint), Aurell NBer. 12 (1949: Upptinta, pl.)). vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) gm inverkan av värme l. temperatur över noll grader C övergå från fruset till mjukare l. flytande tillstånd.
a) i fråga om sådan övergång (gm inverkan av solen) till vätska l. sörja o. d., smälta (se SMÄLTA, v.1 1); i sht om snö l. is; äv. dels opers., dels (i vitter stil) i p. pr. i adjektivisk anv., om (års)tid då snö l. is smälter; äv. om område l. mark l. terräng o. d. med tanke på där befintlig snö l. is l. innesluten frusen vätska: övergå till icke fruset tillstånd. Verelius 255 (1681). Getterne släppes ut så snart snön tyner. Broman Glys. 3: 15 (c. 1730). Tibastbusken .. blommar på bar kvist tidigt om våren, redan innan snö och is tinat. LfF 1898, s. 75. Du hör hans fläkt, / som irrar skygg och vill / på mark af bruna höstlöf täckt / i tinande April. Karlfeldt FlPom. 55 (1906). Vad betyder .. (det) att isen lossnar, kälen tinar och det stundar vårbrytning? Koch Arb. 111 (1912). Då skolgården tinade, spelte vi kula. Silfverstolpe Vard. 74 (1926). Om det rägnar eller tinar på ”våfferdagen” .. så sätter man ut kärl .. för att uppsamla droppvattnet. Detta ger man åt boskapen för att den skall mjölka bättre. FoF 1944, s. 135. På sommarhalvåret, då isen tinar snabbt, fyller fiskebåtarna på sina lager med färsk is på söndagarna för att kunna gå ut tidigt på måndag morgon. GbgP 16 ⁄ 7 1998, s. 7. — särsk. om köld: avta l. minska; äv. i bild (jfr c). Kölden tinar för vårlig vind. CVAStrandberg 2: 20 (1861). Kölden skall tina, mörkret skall skingras, förhoppningarna skall gå i blom i vårsolen. Björck K12Stövl. 76 (1954).
b) om djupfryst livsmedel: övergå till icke fruset tillstånd; särsk. ss. vbalsbst. -ing i konkretare anv. Hon lade fiskblocket på tining. Tinad glass. Några brödbitar som lågo på spisen och tinade utgjorde den sista varma måltid de kunde påräkna. Macfie NorrskM 223 (1938). (Eftersom livsprocessen inte helt avstannar vid frysning) kan ett djupfryst livsmedel inte lagras till tidernas ände. Vid tiningen vaknar varan till nytt liv. SvD(A) 14 ⁄ 10 1966, s. 20. Den .. unika skärmaskin man skaffat för att utan föregående tining kunna skära även stora frysta köttblock. DN 1969, nr 164, s. 21. Djupfryst smördeg tinar lätt medan man gör fyllningen och väntar på att ugnen skall bli varm. GbgP 6 ⁄ 12 1996, s. 42. Tid innan maten tinar vid strömavbrott är tiden det tar för temperaturen i de frysta matvarorna att stiga till -9 grader. RådRön 1998, nr 1, s. 27.
c) (i sht i vitter stil) oeg. l. i mer l. mindre bildl. anv., dels om (kroppsdel hos) människa: bli varm, dels betecknande att ngn l. ngns sinne bevekas l. veknar (jfr 2 slutet); äv. opers; numera vanl. i den särsk. förb. TINA UPP. Till och med Hedvig Eleonoras köld tinade och hon blandade sina tårar med sina sondöttrars. Crusenstolpe Tess. 3: 204 (1847). Uti min själ det tåras, / tinar och våras. Hansson Nott. 87 (1885). Något innerst inom mig var stelnadt, det / kände jag, / som aldrig skulle i tårar tina. Fredin Dan. 99 (1889). I stugan var rätt bistert, hvarför vi skyndade att göra eld och lågo sedan och tinade en stund. TurÅ 1904, s. 251. Hans vilja hade hårdnat i förtid, han visste inte att han tinade, förvandlingens ångest värkte i alla hans lemmar. Koch Arb. 126 (1912). Sådant (dvs. mat o. dryck) kommer det hårdaste sinne att tina. Engström Hemma 194 (1916).
2) tr.: bringa l. komma (ngt) att tina (i bet. 1); smälta (se SMÄLTA, v.1 2); äv. dels i pass. närmande sig dep., dels abs.; i p. pr. i adjektivisk anv., om sol l. vind o. d.: som kommer is l. snö att smälta. Solen tinar frosten på rutan. Vi tinade kanelbullarna i mikron. Lind (1749). Rimfrosten i hans hår begynte til at tynas. Livin Kyrk. 96 (1781). Svärjande tinade knektarna framför brasan ett stycke skinka, där maskarna sutto dödfrusna utefter benet. Heidenstam Karol. 2: 255 (1898). Det hviner, smattrar – och sydvästlen / stryker bris öfver släntor och snärjen, / där spädt det spirar på tinad ren. Ekelund Syn. 59 (1901). Våren har tinat kälen ur jorden, sinne och minne ha veknat. Strindberg HMin. 2: 49 (1905). En rund av .. gestalter slöt sig omkring elden .. medan han tinade isen ur kläderna. Heidenstam Svensk. 2: 184 (1910). Jag går hvart jag vill och jag blir hvar jag vill, / och länge jag följt som ett tjänande hjon / de tinande vindarnas greve, April. Karlfeldt Hösth. 5 (1927). Vattenledningen på jobbet har frusit, vi fick tina med blåslampa. Born RopSten. 70 (1991). — särsk. (i sht i vitter stil) oeg. l. mer l. mindre bildl., dels om (kroppsdel hos) människa, dels i fråga om att känslomässigt beveka ngn l. få ett motstånd att försvinna o. d. (jfr 1 c). Hon tinar sina frusna lemmar vid brasan. Nordenflycht UtvArb. 33 (c. 1760). Tryck mig till ditt bröst igen, / och desz is skall tinas än, / då din Emma gråter. Ling Kärl. 17 (1816). Hennes ondskefulla rövarhjärta kan icke tinas ens av middagsglöden. Wulff Dante 24 (1897). Så snart .. (trollen) fått tina händer ock fötter en smula, klättrade de muntra .. upp på granstammen. Heidenstam Svensk. 1: 173 (1908). Det tonar en julpsalm från hundratals år. / Den svävade hoppfull mot mörker och is. / Den tinade hjärtan. Den helade sår / och steg som en flamma till kärlekens pris. Silfverstolpe Vard. 33 (1926). Jag törstar efter tårar, som kunde tina kälen / hos denne stele främling, som ej mig själv är lik. Österling JordH 140 (1927).
TINA BORT10 4. gm tinande (långsamt l. omärkligt) försvinna; sht om is l. snö. Snön tinar bort. Lindahl o. Öhrling (1780). När landisen smälte, blev ibland iskakor, ”dödisar”, liggande kvar orörliga och tinade bort på stället. Selander LevLandsk. Pl. 8 (1955). jfr borttina. särsk. bildl., om kött (se d. o. 2). O, kunde detta allt för fasta kött / Upplösas uti dagg och tina bort? Hagberg Shaksp. 1: 284 (1847). Vi mindes .. / .. att i detta kött / tog Kristus sin boning … / I detta kött, som skulle lösas upp i dagg / och tina bort. Sjöstrand Vattum. 54 (1967). —
TINA FRAM10 4. gm att det tinar komma fram ur snö. Så fort ett stycke barmark tinat fram i snölandskapet. TurÅ 1934, s. 116. Stormbom Linna SaarijärvMoar 59 (1959). —
TINA UNDAN10 32, äv. 40. (numera bl. mera tillf.)
1) till 1 a: tina bort. (Björnen) gick upp öfver en kulle, där snön tinat undan i sydsidan. Berg Sjöf. 127 (1910). Östergren (1958).
2) till 2, om vatten: smälta bort (snö o. d.). Något smältvatten (hade) tinat undan snöskorpan. Berg Sjöf. 151 (1910). —
1) till 1: tina; särsk. dels med subjektsväxling, dels oeg. l. bildl. (jfr tina, v.1 1 c). Schroderus Dict. 256 (c. 1635). Wägarna tinade op. MStenbock hos Loenbom Stenbock 4: 301 (1713). Han tinade upp både lekamligt ock andligt. Landsm. VIII. 1: 42 (1884). (Grönsak som råkat frysa) bör få tina upp i kallt vatten och därefter anrättas omedelbart. StKokb. 172 (1940). Successivt kom arbetet med loken igång, men de frostiga relationerna tinade inte upp. Karnstedt Gnistsk. 347 (1990).
2) till 2: bringa (ngt, äv. sig) att tina; äv. i pass. närmande sig dep.; äv. oeg. l. bildl. HovförtärSthm 1740, s. 360 (med avs. på pump). Ingen qvinna hade tinat upp hans hjerta. Wieselgren Samt. 74 (1872, 1880). Nu slätten, i sol och skurars dropp, / tinats opp. Hansson Nott. 81 (1885). Man måste inskärpa hos manskapet att .. så snart den minsta kyla förmärkes i en lem, genast gno densamma .. och att aldrig .. söka vid eldsvärme tina upp den. KrigVAT 1901, s. 68. Man måste in och tina upp sig ibland. Rydqvist Kar. 23 (1924). Eldningar som vintertid skedde för att tina upp isen i vattenrännorna. Lindroth Gruvbrytn. 1: 128 (1955). (Det) brukar .. inte vara någon idé att skörda klara och soliga dagar eftersom den bleka höstsolen sällan förmår tina upp kålhuvudet tvärsigenom. Olsson Odlarb. 152 (1993).
-VATTEN. smältvatten. Nere på gläntan risslade tinvattnet mellan höga, svällande björnmosstuvor. Rosendahl ÄvMark. 112 (1948). Björkarnas grenar har fått långa stela iskläppar av tinvattnet som rann under gårdagen. Ekman Hunden 12 (1986).
B (till 1 b, 2): TININGS-TID. (tillf.) om den tid som tining (av ngt) tar. Se .. till att tiningstiden inte blir onödigt lång. SvD(A) 14 ⁄ 10 1966, s. 20. (En av mikrovågsugnarna) hade en mycket lång tiningstid och även dålig insyn i ugnen. DN 11 ⁄ 9 1998, s. A28.
Spalt T 1539 band 34, 2005