Publicerad 2005   Lämna synpunkter
TINGTA tiŋ3ta2, v. -ade (G1R 4: 87 (1527: thincktar, pr. sg.) osv.) ((†) pr. sg. -er LReg. 109 (1616); ipf. -te Brahe Tideb. 54 (1603)). vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(tinkt- (th-, -ct-, -cht-, -ckt-) 1524–1710. tingt- (th-, -ij-, -nght-, -tt-) 1531 osv.)
Etymologi
[fsv. þinkta, sv. dial. tingta; avledn. av TING, sbst.1]
(numera föga br.) tinga (se d. o. 1); särsk. ss. vbalsbst. -ande i konkretare anv.: tingsförrättning. Jtem at hwar lagman och hæredzhöffdinge tincte sin rette tingh oc acte sit embete och befalning. G1R 1: 259 (1524). Röök, ther Dackens partij skulle tingte om dagen thernest effter. HH 20: 73 (c. 1580). Ther hoos förskickades några förtrogna Män aff Ridderskapet, til at Tingta medh Allmogen. Girs G1 186 (c. 1630). Utan kunde Tingshuset emellan Tingtandet tills vidare vara tjenligt samlingsrum för Sockneskolungdomen. HFinSkolvH 2: 191 (1802). Då (juriskandidaten) .. reste till Padasjoki, för att tingta .. vid Jämsö domsaga, träffades de unga tu dagligen. MFar 69 (1948). Östergren (1958; angivet ss. ålderdomligt). — jfr LAGMANS-TINGTANDE.

 

Spalt T 1574 band 34, 2005

Webbansvarig