Publicerad 2005   Lämna synpunkter
TITILLERA, v. -ade.
Ordformer
(äv. titilera)
Etymologi
[jfr eng. titillate, fr. titiller; av lat. titillare; sannol. av ljudsymboliskt ursprung]
(†) reta l. kittla. Som alt wäl lucktande titilerar i näsan, så titilerar det och i kroppen, derföre brukas detta waxet i kärleksdricka att stimulera. Linné FörelDjurr. 39 (1748). TLäk. 1834, s. 67.

 

Spalt T 1633 band 34, 2005

Webbansvarig