Publicerad 2005   Lämna synpunkter
TITULAR tit1ɯla4r, r. l. m. l. f.; best. (i bet. 2) -en.
Etymologi
[jfr d., t., eng. titular; av lat. titularis, till titulus (se TITEL, sbst.1)]
1) som hör till l. har avseende på titel (se TITEL, sbst.1 3); ss. förled i ssgn TITULAR-REGISTER.
2) (†) titel (se TITEL, sbst.1 4). Som I för titularen skul uti Canszliet underdånigst åstunden at weta huru berörde Officerare skola considereras; altså (osv.). LMil. 4: 828 (1696). Titular .. (dvs.) utanskrift på ett bref. Biurman Brefst. 179 (1729).
Ssgr: (2) TITULAR-BISKOP. [jfr d. titularbiskop, t. titularbischof] (†) titulärbiskop. Rydberg o. Tegnér Engelhardt 3: 348 (1837). —
(2) -BOK. [jfr d. titularbog, t. titularbuch, titelbuch] (†) bok l. förteckning med uppgift om hur ämbetsmän l. ståndspersoner o. d. tituleras l. tilltalas. BoupptSthm 1687, s. 32 a (1686). En fullkommelig Titular-Bok, hwar uti de nu för tiden, til Collegierna samt Högre och Nedrige Stånds-Personer bruklige Titlar öfwer och under, samt på Utan-Skriften af Brefwen upteknas. Biurman Brefst. 62 (1729). Scherping Cober 1: 94 (1734). —
(1) -REGISTER. (förr) register över titlar på (arkiverade) handlingar o. d. Et alt för kårt och otilräckligit Titular register är upsatt öfwer de Böker, Manuscripter och documenter, hwilka i antiquitets archivo finnas. Schück VittA 4: 339 (i handl. fr. 1734). Fornv. 1977, s. 181. —
(2) -RÅD. (†) titulärråd. Wikforss 2: 747 (1804). SvLitTidn. 1819, sp. 363.

 

Spalt T 1644 band 34, 2005

Webbansvarig