Publicerad 2005   Lämna synpunkter
TJATA ɟa3ta2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; -ARE (Bergman JoH 222 (1926: vardagstjatare) osv.); jfr TJAT.
Etymologi
[sv. dial. tjata, smågräla, käxa, prata viskande, hugga illa; jfr d. tjade, prata mycket, sladdra, tramsa; sannol. av ljudhärmande ursprung (jfr KÄTA). — Jfr TJATIG]
oupphörligen prata om ngt (på ett tröttande l. irriterande sätt), mala (se d. o. 6 b); ofta i förb. med prep.-uttr. inlett av om l. över (äv. efter) l. på; äv. tr.: ständigt upprepa, älta; stundom äv. med saksubj. Ett foderverk bör du köpa .. du nämnde en gång, att en sådan tanke uppstått hos dig, därför tjatar jag om det. Wennerberg Bref 1: 88 (1839). Hon .. tjatade på honom, ända tills hon fick in en liten Jesus på Salongen. Cederschiöld Artist. 41 (1915). Under åtskilliga bekanta signaturer har han ironiserat eller tjatat över dagens små händelser. SvD 30 ⁄ 11 1927, Bil. s. 8. Hans hjärna tjatade en enda tanke: Nu får jag stryk! Rosén StackRack. 103 (1928). Hustrun fick .. jämt och ständigt tjata efter ved. Johansson Hedersm. 62 (1941). (Martin) började tjata. Han kunde väl få till en cirkusbiljett för en gångs skull? Höijer Solv. 288 (1954). — jfr SLUT-TJATA o. OM-TJATAD.
Särsk. förb.: TJATA OM10 4. upprepa till leda, taga om; äv. tr. Den som anförde sången .. fick stå och tjata om med (studenterna) .. den ena gången efter den andra. Wennerberg Bref 1: 143 (1846). Själv lärarinna vet jag, vad det vill säga att tjata om samma sak tusende gånger utan effekt. SvD(A) 1932, nr 32, s. 10. —
TJATA SIG TILL10 0 4. gm tjat (söka) erhålla (ngt). Thulin Boo ÄvTid. 10 (1932).
Ssgr (Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan även hänföras till tjat): TJAT-GUBBE. (vard.) jfr -maja. Tjatgubbe, avbryter Björn och vänder upp flathanden till en skål mot fadern. Wassing GropSkog. 20 (1965). —
-MAJA. (vard.) kvinna som tjatar; ofta använt ss. (nedsättande l. skämts.) tillmäle; jfr -gubbe, -moster. Sluta, din tjatmaja! Kverulanten är en dålig kåsör, likaså tjatmajan. Poppius o. Jansson Journ. 19 (1959). När hon .. började jobba igen så kom bråken. Hon blev en tjatmaja, som bråkade med familjen för att de inte plockade undan efter sig. Vi 1997, nr 7, s. 27. —
-METOD. Den evigt livskraftiga tjatmetoden ger till slut resultat. TSvLärov. 1940, s. 13. —
-MOSTER. (vard.) tjatmaja. SvD 8 ⁄ 2 1976, s. 18.

 

Spalt T 1655 band 34, 2005

Webbansvarig