TJUFT, n.; best. -et.
Ordformer
(tiufft 1654 (: åhlatiufftet, sg. best.))
Etymologi
[fsv. þiuft, þyft, f., þiufti, þyfti, n., tjuvnad, tjuvgods; jfr fvn. þýft, ffris. thiufthe; avledn. av TJUV. — Jfr TJUFTA]
(†) tjuvgods l. tjuvnad; anträffat bl. ss. senare led i ssgn ÅLA-TJUFT o. avledn. TJUFTA.
Spalt T 1690 band 34, 2005
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se