Publicerad 2005   Lämna synpunkter
TJÄG ɟä4g, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(tege- (-gh-) i ssg 1548 (: tegheland), 1884 (: tegeland)–1890 (:tegeland). tiäge- i ssg 1670 (: Tiäge-landh). tjeg- i ssg 1762 (: Tjegland), 1884 (: tjegland)–1890 (: tjegland). tjog- i ssg 1726 (: tjog-land)–1884 (: tjogland). tjäg 1938 osv.)
Etymologi
[sv. dial. tjäg; etymologiskt identiskt med TJOG; formen tege- sannol. ombildning med anslutning till TEG]
(förr) i fråga om skiftad mark, dels (i Dalarna) om åkerstycke l. slåttermark (av varierande storlek), dels ss. arealmått i ssgn TJÄG-LAND. Täkten var skiftad i tjägar mellan delägarna och användes till slåtter. Gruddbo 121 (1938). Lottningen om tjägarna verkställdes i Oxberg med hjälp av pinnar. Levander DalBondek. 1: 335 (1943).
Ssg (förr): A: TJÄG-LAND. [fsv. teghaland] (tjäg- 1762 osv. tjäge- 1548–1890) arealmått i Dalarna motsv. 10 snesland. 4. tegheland Joord j Åkeren, halfftreddie Lass änge. DiplDal. 3: 77 (1548). I Älvdalen skulle giftesåkern utgöra minst ett tjägland. Levander DalBondek. 1: 351 (1943).
B (†): TJÄGE-LAND, se A.

 

Spalt T 1739 band 34, 2005

Webbansvarig