Publicerad 2005   Lämna synpunkter
TJÄLLRA, v. -ade.
Ordformer
(kiäldr- 1662 (: inkiäldrat, p. pf.). kiälr- (k-, -ll-) 1674 (: jnkiälradhe, p. pf.)–1722 (: inkällrat, p. pf.). tieldr- 1705 (: aftieldrad, p. pf.). tiällr- (tj-, -ld-) 1643–1851 (: intjällrade, p. pf.))
Etymologi
[avledn. av TJÄLLRA, sbst.]
(†) avskilja (landområde) med råmärke(n). At han, hwad nu icke tiäldradt är och afstakadt .. låter med sten och staka bewara. Arnell Stadsl. 395 (i handl. fr. 1643). — jfr AV-TJÄLDRA o. OM-TJÄLDRAD o. IN-TJÄLLRA samt LAG-TJÄLLRAD.

 

Spalt T 1747 band 34, 2005

Webbansvarig