| Publicerad 2005 | Lämna synpunkter |
TOFT tof4t, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
(numera bl. i skildring av ä. förh.) i södra Sv.: intill gård närbelägen (inhägnad) åker l. ängsmark; äv. om (avgränsat o. ofta inhägnat) markområde som inrymmer hus o. (köks)trädgård, gårdstomt. Toft .. (dvs.) byggnings tomt. item ängemark som är bewuxen med snarr och rjs. Spegel 519 (1712). Toften .. är den närmast gården belägna åker, merendels alltid den fetaste och bäst götslade jord. MeddNordM 1897, s. 74 (1824). Den till tomten hörande toften utgjordes af till köksväxtodling förbehållen mark. Norlind AllmogL 125 (1912). Jorden, närmast gården, kallades tofterna, och den övriga jorden, som hörde till byn, delades i vångarna och utmarkerna. SkånHembFÅb. 1955, s. 48. SvD 2 ⁄ 5 2000, s. 30.
-JORD. (toft- 1955 osv. tofte- 1928 osv.) jfr jord 5 (b) o. -åker. För förlust genom utbyte av andelar i den invid bytomten belägna s. k. toftejorden .. borde under vissa år erhållas understöd av grannarna. SvLantmät. 2: 128 (1928). Man .. (bör) inskränka undersökningen till byarnas toftjord då denna med säkerhet varit den först uppodlade för varje bys vidkommande. Rig 1955, s. 90. —
-PORT. (tofta- 1876 osv. tofte- 1942 osv.) port (se port, sbst.1 1, 3) som leder ut till toft. Om våren, då vi första gången köra ut att plöja på åkern, ritar jag ett kors i toftaporten. Bruzelius AllmogL 17 (1876). Den gamla tofteporten, som var hopsatt utan någon järnspik. Kulturen 1942, s. 42. —
-ÅKER. till toft hörande åker; äv. mer l. mindre liktydigt med: toft; jfr -jord. En toftåker ute i vången långt från 1600- och 1700-talens bebyggelse vittnar ofta om, att där tidigare kan ha funnits en bebyggelse. SvGeogrÅb. 1958, s. 14. Regelrätt tegskifte (måste) ha gått över byn med undantag för de intill byggnaderna liggande toftåkrarna. SvGeogrÅb. 1960, s. 176.
B (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): TOFTA-PORT, se A.
C (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): TOFTE-JORD, -PORT, se A.
Spalt T 1878 band 34, 2005