| Publicerad 2006 | Lämna synpunkter |
TOKERI tω1keri4, n.; best. -(e)t; pl. -er.
1) ogenomtänkt (o. löjligt) infall l. tilltag; förr äv.: oförstånd. Verelius Gothr. 78 (1664). The gamblas långa och prickade à hafwer man .. wändt uti ao eller å, af bara tokerij. Tiällman Gr. 67 (1696). Jag wistas ibland folk .. / .. Som kalla det en art af största tokeri, ⁄ At tro på sådan Gud, som kunnat dödad bli. Kolmodin QvSp. 2: 511 (1750). I kännen säkert till .. (Linnés) tokeri om Växternas biläger? Sätherberg Blomsterk. 33 (1879). Jag misstänker att det är något tokeri, du haft för dig. Hallström VenezKom. 148 (1901). Med sitt .. praktiska sinne betraktar han allt prat om den fria kärlekens rätt som .. farliga tokerier. PT 1904, nr 116 A, s. 3. Man avfärdade honom som en blåögd oskuld, som .. kunde väntas ta sig för vilka tokerier som helst. Spångberg BanbrHövd. 286 (1939).
2) tokroligt skämt l. prat l. upptåg; lättsinnigt skämtande. Hafwa fåfängia eller tokerij för händer såsom barn. Linc. Sss 6 a (1640). Jag blef så ledsen wid Ungkarlars tokeri / At jag kund’ ej min sann på Balen längre bli. Knöppel Mannsschol. 68 (1741). Skall man göra tokerier, så göre man dem .. täcka och artiga. Nicander Minn. 1: 254 (1831). Hon skrattade hejdlöst åt hans tokerier då han skildrade en av seglarvännernas bravader. Thorén Herre 161 (1942). (En fest) där tjejerna uppvaktade Gunilla inför hennes 60-årsdag med sång och tokerier. GbgP 9 ⁄ 9 2002, s. 20.
Spalt T 1887 band 35, 2006