Publicerad 2006   Lämna synpunkter
TOLL tol4, sbst.2 l. TOLLE tol3e2, r. l. m.; pl. -ar.
Ordformer
(tollar (-å-), pl. 1730 osv. tollen, sg. best. 2004 osv.)
Etymologi
[sv. dial. toll, tapp, propp, kork, tolle, pinne, plugg; sannol. samma ord som TULL, årtull]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om klump l. tapp l. propp l. plugg (av formbar materia); jfr TOLK, sbst.4 Bromell Berg. 48 (1730). (Insändaren) frågar oss .. om man åtminstone icke har rätt att kasta s. k. tollar på fullmäktige! Vi betvifla det svårligen. DN 1904, nr 12157 B, s. 5. Metro(Skåne) 12 ⁄ 10 2004, s. 25.
Ssg: TOLLA- l. TOLLE-BÖSSA. (tolla- 1929 osv. tolle- 1917 osv.) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ss. leksak använd (urspr. av fläder- l. tallträ förfärdigad) luftbössa vilken laddas med pluggar av potatis l. blånor l. kork o. d.; jfr fläder-, plugg-, tall-, tolka-bössa. Österling Idyll. 16 (1917). Av de ihåliga trädgrenarna kunde man förfärdiga tollabössor, som laddades med två pluggar av tuggad hampa. SvD(B) 1943, nr 193, s. 7.

 

Spalt T 1909 band 35, 2006

Webbansvarig