| Publicerad 2006 | Lämna synpunkter |
TOPPA top3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
1) (†) om översta delen av växt(del), topp (se TOPP, sbst.1 2 a). Mollet Lustg. B 4 b (1651). När Blomman öpnar sigh så tag af Tåpporna och sambla dem uthi ett Kärill det är Fröt. Rålamb 14: 7 (1690).
2) om växt tillhörande släktet Odontites Ludw., särsk. O. vulgaris Moench, rödtoppa; förr äv. ss. senare led i namn på växterna BLOD-, JORD-, STRAND-, SUR-, SÖT-TOPPA; jfr TOPP, sbst.1 2 a. NormFört. 16 (1894). Toppa .. växt, rödtoppa. LoW (1911).
Spalt T 2014 band 35, 2006