Publicerad 2006 | Lämna synpunkter |
TOPPEN top4en, adj. oböjl.
(vard.) mycket bra l. utmärkt; ”jättebra”; äv. upprepat; äv. övergående i anv. ss. interj.; ss. förled i ssgr (i adj.) förstärkande o. (i sbst.) med allmänt positiv innebörd. Att flyga är toppen. RöstRadioTV 1962, nr 51, s. 54. Allt jag har på mig har jag köpt hos Ströms ”Unga Män” .. Toppen! Gå dit får Du se! DN(A) 15 ⁄ 10 1963, s. 11. Lottaskola är toppen! ÖgCorr. 9 ⁄ 3 1967, s. 1. Vår kemilärare .. är toppentoppen. Expressen 22 ⁄ 5 1972, s. 3. Den där gamla statyn är ute och spökar igen! Toppen! hojtade han belåtet. Gripe Tordyv. 196 (1978). Jovisst är det toppen att kunna få ägna sig åt sin hobby och dessutom få betalt för det. Vi 1991, nr 38, s. 36.
-BRA. oerhört bra, utmärkt, förträfflig o. d.; jfr topp-bra. En toppenbra dansorkester är viktigare än mat och dryck när det gäller att sätta fart på en tillställning. Expressen 12 ⁄ 3 1962, s. 23. Överdrifter förekommer ofta i slangen, t ex ungdomens förstärkande förleder som i toppenbra, stenkul, störtskönt, helball etc. ÖgCorr. 19 ⁄ 1 1968, s. 5. —
-JOBB. utmärkt l. ”jättebra” jobb. Ett toppenjobb. Jag har hand om bl.a. bokföringen och kundkontakterna. ICAKurir. 1983, nr 45, s. 10. —
-VÄDER. mycket bra väder. Vi har haft toppenväder med sol och hygglig snötillgång. SvD 31 ⁄ 12 1970, s. 26.
Spalt T 2018 band 35, 2006