Publicerad 2006   Lämna synpunkter
TOQUE tåk4, r. l. m.; best. -en; pl. -er (JournKonstModSed. 1815, s. 43, osv.) ((†) -ar 1Saml. 7–9: 287 (1777), Auerbach (1915); -es KonstNyhMag. 2: 28 (1820); -or DA 1824, nr 71, Bih. s. 4).
Ordformer
(tock 1824–1958. tocke 1868, 1878. toque (-cq-) 1777 osv.)
Etymologi
[liksom t., eng. toque av fr. toque, liksom it. tocca av sp. toca, huva, slöja, smalbrättig damhatt, samma ord som port. touca, om (kvinnlig) huvudbonad, av ovisst ursprung]
(i sht förr) om liten, åtsittande damhatt utan brätte, vanl. av sammet l. filt o. d. 1Saml. 7–9: 287 (1777). Hufvudbonader (Toques) af svart sammet med en bandeau kantad med guldsnören. KonstNyhMag. 2: 28 (1820). Han såg hennes ansikte under toquen, blekt och hjälplöst, obarmhärtigt naket. Krusenstjerna Pahlen 2: 262 (1930). (Vid inbjudan) strömmade Claire in i en vit sommarkappa och en guldskimrande tocque. Siwertz Androm. 104 (1964). — jfr SAMMETS-TOQUE.

 

Spalt T 2021 band 35, 2006

Webbansvarig