Publicerad 2007   Lämna synpunkter
TRAGIKOMEDI trag1i~komedi4 l. -ω- (tràschikomedi´ Dalin (1854)), r. l. f.; best. -n l. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet -co-)
Etymologi
[jfr d. tragikomedie, t. tragikomödie; av fr. tragi-comédie, av lat. tragicomoedia, haplologisk ombildning av tragicocomoedia (se TRAGIKOKOMEDI). — Jfr TRAGIKOMISK]
Nordforss (1805).
1) i sht litt.-vet. skådespel (se d. o. 1) med både tragiskt o. komiskt innehåll, tragedi som innehåller komiska scener l. roller, sorglustspel; förr äv. dels om tragedi med lyckligt slut (men utan komiska element), dels om komedi med tragiskt slut. Björkegren 2700 (1786). Med tragikomedi betecknar man .. sådana som lustspel anlagda dramer, vilka sluta tragiskt. Wrangel Dikten 273 (1912). Tragikomedien var (under renässansen) en nykomling, som ej passade in någonstädes .. (den kunde) blanda patetiska och komiska element om varandra. Schück AllmLittH 3: 463 (1921). Tragikomedi .. (dvs.) urspr. tragedi med lyckligt slut. SvOrdb. (1986).
2) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1, om sorglustig (serie av) händelse(r) i verkliga livet. Andersson (1845). När ridån går ned för den tragikomedi, till vilken François Villon gestaltat sitt liv, var han ännu en ung man, ej mer än några och trettio år. Grimberg VärldH 7: 301 (1936). Vad denna förfärliga tragikomedi tjänar till har ingen lyckats säga. Pleijel Fungi 233 (1993).

 

Spalt T 2227 band 35, 2007

Webbansvarig