Publicerad 2007   Lämna synpunkter
TRAKEIT trak1ei4t, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. -ch-)
Etymologi
[jfr t., eng. tracheitis, fr. trachéite; av nylat. tracheitis, till lat. trachea (se TRAKEA) medelst den i namn på sjukdomar vanliga ändelsen -it(is)]
med. inflammation i luftstrupens slemhinna, luftrörskatarr. Tholander Ordl. (1872). Lindskog (1997).

 

Spalt T 2231 band 35, 2007

Webbansvarig