Publicerad 2007   Lämna synpunkter
TRAKTUR traktɯ4r, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. traktur; av senlat. tractura, avledn. av p. pf.-stammen av lat. trahere, draga (jfr DISTRAHERA, TRAKT, sbst.1, m. fl.)]
(i fackspr., i sht orgelb.) om mekanism varigm tangenters rörelser överförs till spelventiler o. d. Drake Töpfer 2 (1850). Månget nytt, brusande orgelverk med dess ofta dåliga pneumatiska traktur, där man ej kan spela en fuga klart. HågkLivsintr. 14: 249 (1933). Trakturen är mekanisk och registraturen elektrisk. ÖgCorr. 15 ⁄ 1 1970, s. 11. — jfr REGISTER-, SPEL-TRAKTUR.

 

Spalt T 2252 band 35, 2007

Webbansvarig