Publicerad 2007 | Lämna synpunkter |
TRAKTUR traktɯ4r, r.; best. -en; pl. -er.
(i fackspr., i sht orgelb.) om mekanism varigm tangenters rörelser överförs till spelventiler o. d. Drake Töpfer 2 (1850). Månget nytt, brusande orgelverk med dess ofta dåliga pneumatiska traktur, där man ej kan spela en fuga klart. HågkLivsintr. 14: 249 (1933). Trakturen är mekanisk och registraturen elektrisk. ÖgCorr. 15 ⁄ 1 1970, s. 11. — jfr REGISTER-, SPEL-TRAKTUR.
Spalt T 2252 band 35, 2007