| Publicerad 2007 | Lämna synpunkter |
TRALLA tral3a2, sbst.3, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Wilson Spelb. 221 (1888) osv.). ((†) -er Hedberg Hel. 55 (1865), Klint (1906))
(numera mindre br.) på tärning (i tärningsspel, särsk. brädspel): trea; i sht i pl., i sht i uttr. betecknande resultat av tärningskast med två tärningar, särsk. i uttr. (slå) trallor all (äv. sammanskrivet trallorall), om resultat av tärningskast varvid båda tärningarna kommer upp med tre prickar; jfr TRESS, sbst.2, TROJA. ”Traller all”! .. Nu gick jag i putten! Hedberg Hel. 55 (1865). Krävdes det minst en sinka och en tralla blev det kvartdus. Widding Ryttmäst. 157 (1968). SAOL (1986).
Spalt T 2257 band 35, 2007