| Publicerad 2007 | Lämna synpunkter |
TRANG traŋ4, r. (Strindberg GötR 134 (1904) osv.), äv. (tillf.) n. (GbgMP 7 ⁄ 12 1947, s. 6); best. -en. Anm. Ordet förekommer i tysk form i uttr. Sturm und Drang, se STORM, sbst.1 anm. 1:o.
(numera mindre br.) längtan l. lust l. behov. Axels gnosticism .. synes ha gifvit honom en trang att ödelägga det materiella underlaget för att lösgöra det andliga. Strindberg GötR 134 (1904). (Man) känner ett vilt trang att gå och gömma sig. GbgMP 7 ⁄ 12 1947, s. 6. Barnets trang efter kontanter. GbgMP 18 ⁄ 12 1948, s. 6. Denna trang hos författare och filmskapare att skildra .. (kriminella) som enbart offer. SvD 2 ⁄ 10 1974, s. 14.
Spalt T 2288 band 35, 2007