| Publicerad 2007 | Lämna synpunkter |
TRANSCENDENTELL, adj.
(†)
1) transcendent (se d. o. 1). Hogardt sökte et visst slägtes abstracta och transcendentela Skönhets-linea: men denna är den verkeliga naturens. Thorild (SVS) 3: 241 (1792). Transcendentell är all den kundskap, som innehåller eller blott går ut på en förklaring af objectivitet, och i följd deraf är all Metaphysik i sjelfva verket transcendentell. Höijer 2: 188 (c. 1800). Claëson 1: 81 (1857).
2) transcendent (se d. o. 2). Fluxions methoderne hafva .. ökt Mathematiquen med nya linier, ej allenast geometriska, utan ock transcendentella .. Så at denna tidsens högre Geometrie går ända in uti oändeligheter. VetAH 1748, s. 84. Om ingen algebraisk (linje) funnes för detta generella vilkor, vore han nögd med transcendentella. VetAH 1748, s. 93. —
Spalt T 2294 band 35, 2007