Publicerad 2007   Lämna synpunkter
TRAPPDRAGARE l. TRAPPEDRAGARE l. TRAPPENDRAGARE, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(trapp- (-ap-) 1656–1807. trappe- 1572–1840. trappen- 1621. trappo- 1628)
Etymologi
[efter mlt. treppendreger, ssg av treppe (se TRAPPA, sbst.) o. dreger, dragare, bärare, väl (möjl. under inflytande av drēger, bedragare, förtalare, smickrare (jfr BEDRAGARE)) eg.: (svekfull o. baktalande) person som bär anklagelser o. d. mot ngn uppför trapporna till härskaren; jfr äv. ä. d. trappedrager, ä. t. treppenträger]
(†) bakdantare l. lismare l. lycksökare (vid furstehov o. d.); jfr TRAPPA, sbst. 2 c, TRAPP-SOPARE slutet. LPetri ChrPina H 6 b (1572). (Han) hörde gerna sqwaller och baaktaal, hölt mykit aff örnetaslare och trappedragare. Petreius Beskr. 2: 39 (1614). (Han klädde sig i) een Rock vthaff wäfwit Silfwer, hwilken giorde honom vthi Soolskenet så blänckiande och herrligh, så at hans Smikrare och Trappedragare begynte kalla honom een Gudh. Sylvius Mornay 680 (1674). Liberalismen har sina hofmän, sina lycksökare, sina trappedragare, liksom absolutismen. Livijn 2: 371 (1840).
Avledn. (†): TRAPPEDRAGERSKA, f. kvinnlig trappdragare. Hon hade .. skiält H(ustru) Susannæ för en hynda, Tådza, Trappedrageska, hoora. VRP 1652, s. 710.

 

Spalt T 2366 band 35, 2007

Webbansvarig