| Publicerad 2007 | Lämna synpunkter |
TREMOLO tre3molo2 l. trem3–, äv. -lω2, n. (Setterblad Mackenzie 122 (1887) osv.) ((†) r. l. m. l. f. Vogler Clavérsch. 29 (1798)); best. -ot; pl. -on (Auerbach (1915) osv.) l. -os (Bauck MusReall. 151 (1871) osv.) ((†) = Klint (1906); -or Golovanjuk ParaplBarn 298 (1938)). Anm. I sht förr förekom äv. den it. pl.-formen tremoli. Marcus-Fall Baum MännHot. 111 (1930: violintremoli), Eliæson o. Norlind TegnérMus. 175 (1946).
mus. (i sht på stråk- l. mandolininstrument (gm hastiga rörelser upp o. ned med stråke l. plektrum) åstadkommen) mycket snabb upprepning av viss ton (l. vissa toner i ett ackord) (kombinerad med mycket snabba variationer i tonstyrka) (jfr TREMULANDO I, TREMULANT 2); äv. dels om sådan upprepning osv. frambringad av mänsklig stämma under sång, dels i oeg. l. bildl. anv., särsk. i fråga om fågelsång. Vogler Clavérsch. 29 (1798). På violoncellen kunna pizzicato, arpeggios, tremolos och flageoletten med effekt användas. Bauck MusReall. 151 (1871). Säker på tonen låter .. (näktergalen) sången gå i höjden och strör omkring sig drillar och tremolon, så att man lyssnar som förhäxad. Olzon Llewellyn GrönDal 253 (1940). (Han) excellerade som kyrkosångare särskilt i ett tremolo som han frambringade stående på ett ben genom att häftigt skaka det andra, medan han krampaktigt höll sig fast i läktarskranket. Blomberg JosephsonLiv 97 (1951).
Spalt T 2444 band 35, 2007