Publicerad 2007   Lämna synpunkter
TRESS, sbst.1 l. TRÄSS träs4, r. l. m.; best. -en; pl. -er (KlädkamRSthm 1672, s. 40 (: GuldhTrässer) osv.) ((†) -ar KlädkamRSthm 1672, s. 242 (: Silfwer Tressar), Auerbach (1915)).
Ordformer
(tres- i ssg 1721 (: Silfr tres galoner). tress (-sz) 1672 (: Silfwer Tressar) osv. träss 1624 (: träss Hufwor) osv.)
Etymologi
[jfr d. tresse, nl. tres, eng. tress; (sannol. gm förmedling av t. tresse) av fr. tresse, av ffr. trece, fläta, sannol. av ett vulgärlat. trichia, dets., av gr. τριχία, rep, avledn. av ϑρίξ, hår (se TRIKIN). — Jfr TRESSA, TRESSERA]
1) (numera mindre br.) flätat l. vävt band l. snöre av ull l. silke o. d. (med infogad guld- l. silvertråd) avsett l. använt ss. besättning (se d. o. II 1 a) i sht på uniform l. livré o. d., träns. VgFmT I. 6–7: 62 (1755). (I Birka) firade de rika svenska köpmännen sina gillen .. iförda livrockar av brokad eller frisiskt kläde med granna galoner och tresser. TurÅ 1942, s. 114. — jfr SILKES-, SILVER-TRESS.
2) (i fackspr.) om (medelst tressning framställd) frans bestående av strån av hår l. tagel o. d. (som vid peruktillverkning (gm sömnad) fästes vid perukstomme). SP 1790, nr 282, s. 1 (1731). Den långa tressen med de hängande hårlockarna syddes på stommen på perukstocken av mäster själv och sedan behövde man endast kamma och justera lockarna. Fatab. 1936, s. 120.
Ssg (till 2): TRESS-HUVA. (†) perukstomme. 3 Doussin träss Hufwor till Peryker. BoupptSthm 31 ⁄ 10 1671, s. 1624.

 

Spalt T 2451 band 35, 2007

Webbansvarig