Publicerad 2007   Lämna synpunkter
TRIGON trigå4n, r. l. m.; best -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. trigon, fr. trigone; av lat. trigonum, av gr. τρίγωνον, triangel, ssg av τρι– (se TRI-) o. γωνον (se -GON, sbst.2). — Jfr TRIANGEL, TRIGONOMETRI]
1) (†) triangel, trehörning; anträffat bl. i ordböcker. Andersson (1845). Ekbohrn (1904).
2) astrol. aspekt (se d. o. 1) med longitudskillnaden 120°; jfr TRIANGEL 2 a, TRIANGEL-SKIN. Rydberg Magi 83 (1865). NE 2: 49 (1990).

 

Spalt T 2489 band 35, 2007

Webbansvarig