Publicerad 2007 | Lämna synpunkter |
TRILSK tril4sk, adj. -are. adv. -T l. TRILSKEN tril3sken2, -knare. n. o. adv. -ET; förr äv. TRELSK.
om person (l. djur): som framhärdar l. envisas med visst handlingssätt l. beteende l. förhållningssätt o. dyl. o. ogärna tar hänsyn till l. rättar sig efter ngn annans vilja l. åsikt, motspänstig, egensinnig, ohörsam, trotsig; äv. dels i överförd anv., om sinnelag l. handling l. åsikt l. yttrande o. d., dels oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr TREDSK. Mongt Barn är trelskt och geenwördigt, så at hwad som thy faller i Sinnet, wil thet hafwa. Schroderus Modersch. 127 (1642). Sedan blef det kappridning på åsna; men som åsnan är ett trilsket djur, ansågs (osv.). Lundgren MålAnt. 1: 88 (1873). Pojken var i sitt trilska lynne den dagen. Lagerlöf Holg. 1: 73 (1906). De arma stackare, som ännu höllo ut, gjorde det mer av trilsken hederskänsla .. än av någon slags övertygelse. Didring Malm 2: 168 (1915). Han hade lika god hand med trilskna djur som med trilskna motorer. Nyblom Flickan 273 (1949). Befälhavaren i Moskva vill tvinga de trilskna baltiska folken till reträtt. Expressen 12 ⁄ 1 1991, s. 2. Medlarna .. fortsatte .. att försöka föra parterna närmare varandra, trots trilska besked från såväl serber som kosovoalbaner. DN 18 ⁄ 2 1999, s. A8. särsk. (†) som vägrar l. underlåter att lyda l. efterkomma l. godtaga av (världslig l. kyrklig) myndighet utfärdat påbud l. dekret o. d.; jfr TREDSK a. Nils i Öyemåla och Nils i Bastholt ghå aldrig till kyrckio, ith(em) trelske och onda. ÄARäfst 51 (1596). Om någen aff then andelige Orden wordo sigh här emot (dekretet) förhollandes antingen treelsk, eller ther emot knorrande. Schroderus Os. 2: 317 (1635). VDAkt. 1675, nr 257.
Spalt T 2505 band 35, 2007