| Publicerad 2007 | Lämna synpunkter |
TRIND trin4d, äv. (vard.) trin4, adj. -are; n. o. adv. trint trin4t.
om figur l. sak: som resp. vars omkrets bildar en mjuk kroklinje som till sin form mer l. mindre överensstämmer med en cirkel (l. en del därav).
a) (†) om figur l. linje: som bildar en cirkel; äv. om rörelse: som beskriver en cirkellinje, kretsformig; äv. ss. adv. Then Naturlighe, är then trinde Rörelse, som Naturlighe ting hafua af naturen. Forsius Phys. 45 (1611). Then trinde Figuren är allrafulkomligast, och then förnemligste. Schroderus Comenius 760 (1639). Göra rundt och trindt medh en Cirkel, vthcirkla. Linc. N 4 b (1640). Bondepract. E 7 b (1662). — jfr CIRKEL-TRIND.
b) (utom i β o. i vissa ssgr numera mindre br.) om yta l. fält l. om sak med avs. på dess yta l. grundplan l. genomskärning: (mer l. mindre) cirkelformig, rund (se RUND, adj. I 1 b); äv. dels utan bestämd avgränsning från c, d, e, dels motsatt: (fyr)kantig. 1Kon. 7: 31 (Bib. 1541). Hårdkokade Egg sönderskurne vthi trinna skijfwor. Salé 186 (1664). Ett altare som hostian fallit neder igenom marmoren, och synes än ett trint hohl der efter. SvBrIt. 1: 43 (c. 1700). 1 st: trint Ekebord med swarfwat foot under. Trolle-Bonde Hesselby 114 (i handl. fr. 1700). (Borgarna o. bönderna) anhålla at emedan de fyrkantige måhlkiäril .. äro långt mindre hållfaste än de trinde .. de fördenskull måtte afskaffas. 2RARP 8: 354 (1734). Hos monokotyledonerna finns blott ett hjärtblad, vilket vanl. är trint. 3NF 9: 1129 (1928). — särsk.
α) († utom i ssgn TRIND-LAGD 1) om ansikte. Getebuckens Barn är sööt talande, hafwer itt trint Anlete. Bondepract. E 1 a (1662). I sin lilla tornbeprydda villa .. kunde man ännu ett par år se hans trinda och jovialiska ansigte vid fönstret. Hedberg SvOperasång. 178 (1885).
β) (numera bl. tillf.) om solen l. månen (med tanke på dess yta sedd från jorden). Solen glimmar blank och trind / Vattnet likt en spegel. Bellman (BellmS) 1: 155 (c. 1771, 1790). Skulle en tala om allt hvad det ena folkaslaget säger om det andra, så fick jag snacka tills månen blef trind. Wigström Folkd. 2: 174 (1881).
γ) (†) om mynt; jfr RUND, adj. I 1 b α. För reede penningar uti swenscht gengbart mynt, heele trinde slagne daler nijehundrade stycken. 3SthmTb. 12: 11 (1620).
c) (utom i α numera mindre br.) som har en form som mer l. mindre överensstämmer med en cylinders, valsformad l. cylindrisk, rund (se RUND, adj. I 1 c); jfr b. Tu haar migh löst, och lossat Banden trinna. Gyldenhielm Capt. 199 (1649). Torckande, til Kramsill, tå strömingen .. spettas, thet är, sättes, snesas, på trinna tenar, Spett, kallade. Broman Glys. 3: 645 (c. 1740). När .. (det smälta svavlet) är stelnadt, står det i långa och trinna kaflar uti formen. König LärdÖfn. 6: 61 (1747). Tungan, Lingva, kan vara .. Masklik, Lumbriciformis, mycket long och trind. Retzius Djurr. 119 (1772). Larven är trind som ett snöre. Thomson Insect. 22 (1862). Fornv. 1954, s. 259. — särsk.
α) (i sht i fackspr., fullt br.) om stjälk l. strå o. d. på växt. Möller PrincBot. 27 (1755). Polygonatum multiflorum blir 30–50 cm. hög, med trinda stjälkar och skiftesvisa blad. Holzhausen Vårblmr 71 (1924). jfr HALV-TRIND.
β) om timmer, trädstam, slana o. d. (jfr TRINNA); jfr RUND, adj. I 1 c α. Linc. Gggg 4 b (1640). En kafwelbro, af stör eller trinna kiäppar. König Mec. 95 (1752). På Bondehemman .. huggas alla Mangårdshus med knutar; dock af trindt Timmer, som ej afslås eller Syllhugges på sidorna. Åhstrand Öl. 130 (1768). Golvet (i gödstian) utgöres av trinda stänger. AllmogHemsl. 66 (1915).
γ) om djurkropp, särsk. om mask l. fisk (jfr e α). När man skär Swansen aff .. (fisken) så är han heel trin. RelCur. 247 (1682); möjl. till d. The Matkar, som pläga finnas i Magan och Tarmarne, äre antingen långe och trinne, eller trinne och stackote. Lindestolpe Matk. 15 (1714). Till trollsländornas grupp räknas .. jungfrusländorna som .. har mycket lång, smal, trind bakkropp. GbgP 14 ⁄ 8 1947, Bil. s. 1.
d) klot- l. kulformig, rund (se RUND, adj. I 1 d); jfr b, c γ. Trinda blomknoppar, köttbullar, pepparkorn. Jorden medh Haffuet är lijk ett trint Loodh. Lælius Bünting Res. 1: 5 (1588). Den långa Stången med ett trindt Kloot på ändan, som man skiuter sig i Båtarna från Landet med. Rudbeck D. Ä. Atl. 3: 291 (1698). Giör .. klimpar .. (av kötthacket) sådana som du will hafwa långa eller trinda .. och koka dem uti kiöttsoppa. Valleria Hush. 18 (c. 1710). Rofdjuren af kattslägtet .. hafwa ett trindt hufwud med kort nos. Holmström Ström NatLb. 1: 47 (1851). Gatorna var betäckta av ett tunt lager trinda snökorn. Thunberg HemBorg 185 (1934). När han reste härifrån .. då var han dock trind som en persika! Ångström Dickens LysUts. 502 (1950). — jfr KLOT-, PEPPAR-, PÄRLE-TRIND. — särsk. (†) oeg. om lyckan: rund (se RUND, adj. 1 d δ). (Han) får, seen han eij har mer offra, äntlig lära: / At gull eij är god grund på lyckan som är trinn. Granatenflycht Penn. 10 (1698).
e) allmännare: som till sin form mer l. mindre överensstämmer med en del av en cirkel l. vals l. ett klot (jfr b); buktad, välvd; (mjukt) rundad (äv. motsatt: kantig); äv.: som har l. visar gott hull (jfr α). En Runesteen(,) upå honom äro lagde 3 eller 5 andre trinde stenar. Bureus Suml. 58 (c. 1600). Widh Tuna Kyrkia, vinbacken benämd, äre några trinna kullar. RannsaknAntikv. II. 1: 5 (1667). (Jag fann) at på Trälingz och Wändels åsen, syntes alle stenar .. wara .. intet ojämne eller kantige, uthan trinne och glatte lika såsom swarfwade. Rudbeck D. Y. Samolad 18 (1701). De trippade så nätt uppå de trinda tufwor. Hesselius Zaletta 21 (1740). Fiskljusen .. igenkännes bäst på de långa, hvassa, starkt krökte och trinda klorna. Ström SvFogl. 15 (1839). Nu skall man veta, att Sammels skonare var ett högt, bulligt skrov med trind akterspegel. Siwertz Vatt. 9 (1925). — jfr HÖG-, KULLER-, PLATT-TRIND. — särsk.
α) om person l. djur l. kropp(sdel): (kort l. liten o.) rund l. fyllig l. knubbig l. fetlagd (ofta med inbegrepp av att vara välnärd o. välmående l. mätt) (jfr c γ); förr äv. om gravid kvinna. En gullig och trind liten tant. Han gnider sin trinda mage. Med rosenröda kinder och trind haka. Jagh haffuer ätit .. migh ther så trindh och mätt. Balck Es. 217 (1603). När Åhret är om, och Mor går trind under Armar. BröllBesv. 312 (c. 1660; uppl. 1970). (Medlet) gifwer Hästen .. en starck Appetit, hwar igenom han blir fet, trind och frodig. Aken Reseap. 293 (1746). Han är en liten tjock, trind, välmående pilt på två år. Idun 1888, s. 308. Den svarta långrocken satt spänt om hans trinda lekamen. Krusenstjerna Pahlen 6: 352 (1935). De trinda fingrarna flyttar runt sockerströaren. Combüchen Byron 370 (1988).
β) om hatt l. mössa: rundkullig; numera bl. (om ä. förh.) ss. förled i ssgn TRIND-MÖSSA. Erixon Södermanl. 8 (cit. fr. 1693). (Gustav) tog en trind hatt, en stackot walmars tröya och en yxa på axlen. Dalin Hist. III. 1: 16 (1761). Karlarne (i Mora) .. bruka hemma små trinda kull-möszor. Hülphers Dal. 188 (1762). Fryxell Ber. 3: 13 (1828).
γ) om frö l. sädeskorn o. d.: som på grund av mognad l. god näring har svällande l. fyllig form. 7. kannor korn, stridt och trint som hwete. Stridsberg Åkerbr. 53 (1727). Godt frö är tungt, trindt och groft, klart och glänsande, rent och jemstort. SamlRönLandtbr. 1: 181 (1775). Åkrarna gav i goda år trindare kärna och större ax än förut. JämtlHärjed. 163 (1948).
(e β) -HATT. (†) rundhatt. (Han) klädde sigh igen i Bondaklädher, medh Byxor, Jacka och Trinthat. Tegel G1 1: 10 (1622). —
(d, e γ) -KORNIG. som utgörs av trinda korn; jfr rund-kornig. Växer kärnan starkt i volym .. och går detta så långt att kornets insida börjar blifva nästan lika fyllig som utsidan, så kalla vi hafren trindkornig hafre. LAHT 1887, s. 139. —
-LAGD, p. adj.
1) (numera mindre br.) till b (α): rund, rundad; jfr -lätt. Rudbeck D. Y. Samolad 66 (1701). Hr Rousseau .. har et trindlagt, vackert och behagligt ansigte. Björnståhl Resa 1: 100 (1770). Auerbach (1915).
2) till e α: rundlagd (se rund-lagd, p. adj.1 1). Triewald Lärespån 22 (c. 1710). Hon var en ovanligt trindlagd och bred människa. Fröding ESkr. 2: 184 (1894). —
(b α) -LÄTT l. -LETT. (†) rund; jfr lätt, adj.1, o. -lagd 1. En Karl aff medelmåttigh längd, trinlätt aff Ansichte, medh gula Ögnbryn, rött Håår. OSPT 1687, nr 15, s. 8. CFDahlgren 3: 285 (1828). —
(e) -MAGAD. (vard.) rundmagad. Zedritz 1: 129 (c. 1835). Publiken är totalmixad, här finns allt från unga välpomaderade casanovor till trindmagade pensionärer. Expressen 31 ⁄ 1 1992, Bil. s. 4. —
(c γ) -MASK. (†) rundmask. Rundmaskar l. trindmaskar, Nemathelminthes, .. utgöra en särskild klass bland maskarna (Vermes). NF 14: 35 (1890). Santonin .. användes i medicinen för att afdrifva trindmask, särskildt spolmask. 2NF 24: 763 (1916). SvOrdb. (1986). —
(e β) -MÖSSA. (förr) rundkullig, skärmlös (tyg)mössa (hörande till manlig folkdräkt); jfr rund-mössa. Ullenius Ro § 205 (1730). Karlarna (i Finnskogen) buro trindmössa, kortbyxor, gammaldags rock af groft tyg. TurÅ 1913, s. 212. —
(b, e) -PANNA. (†) = rund-panna 1; äv. skrivet ss. två ord. Een trindpanna mäd fötter. HovförtärSthm 1690 A, s. 2475. BoupptRasbo 1771. —
(e α) -RULTIG. (†) om person: rultig o. trind. Vid brudens andra sida tronade i moltigande belåtenhet .. den trindrultiga fru Skalin. Högberg Utböl. 2: 79 (1912). —
(e) -RYGGAD. (numera bl. tillf.) som har (mjukt) rundad rygg. Nilsson Fauna 1: 300 (1847). (Spjutspetsen) är trindryggad och nästan jämnbred. JmtFmT 2: 195 (1901). —
(d) -SKALLE. (vard.) skalle med trind form; äv. o. i sht (mer l. mindre oeg.) nedsättande, om person, särsk.: dumskalle. Trinnskallar ä’ ni allihopa. Afzelius Sag. 6: 230 (1851). De på sköldarna slogo så, / Att på trindskallarna restes håren. Braun Borup 4 (1860). Se så, stå inte der och gör frågor, trindskalle! Backman Dickens Pickw. 2: 126 (1871). Krusenstjerna Pahlen 4: 124 (1933).
Avledn.: trindskallig, adj. (vard.) Björkman (1889). Gamla envisa och trindskalliga käringar är någonting förskräckligt. Cronholm Minnesbl. 298 (1908). Lagergren Minn. 6: 245 (1927). —
(b) -SKYL. (förr) skyl med rund form; jfr rund-skyl. Brauner Bosk. 143 (1756). Säden (kan) stå rätt bra mot regnet, om kärfvarna uppsättas i hattade trindskylar eller i långskylar. LAHT 1903, s. 369. —
(d) -SNÖ. (vard.) snö i form av (ogenomskinliga o. istäckta) trinda korn, snöhagel. Berzelius o. Palmstedt Brevväxl. 2: 368 (1837). Öfver snöfälten yrade trindsnön, hård som hagelkorn. Sundblad LandStrand 243 (1891). —
(e) -SPIK. (†) skospik med rundat huvud; jfr sko-pinne 1. Rig 1934, s. 103 (c. 1847). Med tillhjälp af några trindspikar (fästes) ett tunt lager af näfver fast vid den del af lästen som motsvarade fotsulan. Forssell Handskom. 23 (1920). —
(c α) -STARR. i sht bot. starrväxten Carex diandra Schrank (med nedtill rundat strå); jfr rund-starr. Nyman HbBot. 360 (1858). Det gifves en särskild sorts gräs eller rättare halfgräs, som .. af allmogen plägar benämnas Trindstarr för dess trådlika blad och trinda strån. Arrhenius Jordbr. 3: 288 (1861). —
(d, e γ) -SÄD. lant. koll., om frön (för mogen skörd) av odlade baljväxter, särsk. ss. utsäde (jfr säd, sbst.2 2); äv. om sädesväxt (jfr säd, sbst.2 3) hörande till baljväxternas familj (motsatt: stråsäd). Retzius FlVirg. 45 (1809). Af balgväxterna skördas .. fröen serskildt och äro de hos oss allmänt kända under benämningen trindsäd. Sjöstedt Husdj. 2: 93 (1862). Intensivare brukningssätt (hade införts) vid säterier och andra herrgårdar, i det att .. tredje skiftet i omloppet användes för odling av trindsäd och potatis. SvLantmät. 2: 139 (1928).
Ssgr: trindsädes-, äv. trindsäds-halm. (numera bl. tillf.) halm av trindsäd. Trindsädshalmen (kan) i allmänhet betraktas som betydligt bättre än de öfriga halmarterna. Sjöstedt Husdj. 2: 96 (1862).
-slag. lant. UtsädT 1895, s. 70. Att odlingen af trindsädesslagen, ärter och vicker .. befinner sig i en beklaglig lägervall .. är dess värre obestridligt. TLandtm. 1900, s. 158.
(e) -YXA. arkeol. ovalformad yxa av grönsten. Fornv. 1906, s. 11. Den för den mellansvenska stenåldern så viktiga trindyxan. Ymer 1942, 3–4: 194.
Ssg: trindyx-tid(en). (numera bl. tillf.) om förhistorisk period som utgör övergångsskedet mellan äldre o. yngre stenåldern (c. 6000–3000 f. Kr.) o. som kännetecknas av förekomsten av trindyxor. Ymer 1913, s. 371. (Prov har visat) att avlagringen sannolikt tillhör övergången mellan trindyxtid och döstid, alltså ett gott stycke fram i Litorinatiden. SvGeogrÅb. 1944, s. 100. —
(b) -ÖGD. (numera bl. tillf.) som har stora o. trinda ögon; särsk. oeg. l. mer l. mindre bildl., i fråga om förvåning l. häpnad; jfr rund-ögd. SD(L) 13 ⁄ 2 1897, s. 3. De nykomna trindögda piltarna i ettan. HågkLivsintr. 10: 142 (1929).
TRINDHET, r. l. f. (numera bl. tillf.) förhållandet l. egenskapen att vara trind. Hoorn Jordg. 1: 199 (1697). Buken (känns) allöfwer miuk och blöt, förvthan nederst öfwer ijsbenet, ther kiännes en steenhård trindhet, som är barnets hufwud. Hoorn Siphra 71 (1715). (De) skär så en ren linnklut af den trindhet och widd, som burken är inuti. Kalm Resa 2: 98 (1756). (Sv.) Trindhet .. (eng.) Cylindrical form. Widegren (1788). Småbarnsårens rosiga trindhet hade längesedan givit sig åstad. Lieberath FriluftFl. 49 (1935).
Spalt T 2511 band 35, 2007