| Publicerad 2007 | Lämna synpunkter |
TRINGEL triŋ4el, r.; best. -eln; pl. -lar.
kortsp. om bud (se d. o. 5) l. spel (se SPEL, sbst.1 7 l ε) i vira vid vilket spelföraren vänder upp de tre översta korten i talongen o. bestämmer ett av dessa till trumffärg. Flera nya bud ha tillkommit, såsom vingel och det i s. k. Norrlandsvira .. förekommande tringel. 2NF 32: 757 (1921). Werner o. Sandgren Kortox. 74 (1949). —
Spalt T 2516 band 35, 2007