| Publicerad 2007 | Lämna synpunkter |
TRIPP trip4, sbst.3, n.; best. -et; pl. =.
1) handlingen att trippa, trippande; äv. (o. i sht) konkretare, dels om enskilt fall av trippande, dels: kort l. snabbt l. lätt steg; förr särsk. i uttr. (i) tripp och trav (jfr TRAV, sbst.2 2 a), särsk. i bildl. anv. Hiortzberg Vitt. 329 (1725). At dœmma af hans trip, hans oro och beswær, / Man skulle næstan tro, han werldens styrman ær. GCederhielm Kärleksb. 22 (1740). I hundar små och hyndor snälle, / Som gån förbi i tripp och traf. Bergius Småsak. 2: 89 (1756). Ur gräset skymtar fram Ringblomman och Hvitsippan; / Just där Sädsärlan sprang, den skogens nippertippan, / Med sina snabba tripp. Bellman (BellmS) 2: 74 (c. 1780, 1791). (Fänriken) tog ett par högst ansenliga steg, som tvungo damen vid hans sida, att hoppa till i hastigt tripp, för att följa honom. Almqvist Ekols. 3: 101 (1847). Åren gå i tripp och traf. Sehlstedt 1: 115 (1861). Varje tuva som fick bära / flickans glada tripp i skogen. Wulff Rytm. 80 (1910, 1915). — jfr SMÅ-TRIPP.
2) om ljudet av trippande steg; särsk. närmande sig l. övergående i interjektionell anv., återgivande sådant ljud, särsk. dels upprepat, dels i förb. med trapp (jfr TRAPP, interj. 1 slutet; förr äv. skrivet med bindestreck mellan orden). Snart war hon för-åt i tripp-trapp, snäller och dans-wijg å fotom. Stiernhielm Herc. 32 (1658, 1668). Men si, hur flåkot är then gift-yr-galna flickan! / .. Hon mäter sina steg med nätta tripp trapp tripp. Kolmodin QvSp. 1: 199 (1732). Vid middagstiden hörde jag tripp på skarsnön – vände mig om och såg offret (dvs. en hare) komma! Strindberg Blomst. 53 (1888). Genom dörren kom det tripp, tripp .. Det var den lille (som gick fram till sängen). SD(L) 8 ⁄ 1 1905, s. 2. Tripp, trapp, svarade Frideborgs klackar smällande. Krusenstjerna Pahlen 6: 213 (1935). Trippet av alla balettens ben. Henrikson GökTig. 15 (1964).
3) [efter lt. tripp trapp trull, eg. inledning på segerramsa efter vinst i spel med samma namn] spelt. i uttr. tripp trapp trull (förr äv. skrivet med bindestreck mellan orden), om l. ss. benämning på brädspel som spelas av två personer försedda med vardera tre brickor l. dyl. (av olika form l. färg) vilka enl. vissa regler ska placeras i rad; äv. dels i oeg. anv., om spel varvid deltagarna ömsevis ritar symboler på rutat papper l. dyl., luffarschack, dels i allmännare anv. (se slutet); jfr TRAPP, interj. 2, TRULL, interj. Tu blifwer ganska lyckelig på alla spel, undantagande på swälta Räf och Tripp-trapp-trull. Dalin Vitt. 4: 445 (c. 1750). Ett flyttspel av enklaste slag är barnens tripp, trapp, trull, där det gäller att i en 9-rutig figur skriva tre siffror i rad. NordKult. 24: 102 (1933). — särsk. i allmännare anv., åsyftande tre personer l. saker l. enheter o. d. som är uppställda i l. har sinsemellan ökande l. avtagande storlek l. värde l. dyl.; äv. närmande sig l. övergående i adverbiell anv., betecknande att ngt sker plötsligt l. oväntat. Dalin (1854). En svärm barn, tripp, trapp, trull, kilade ut. Siösteen ModBelg. 361 (1906). Det var tre öar – tripp, trapp, trull – tätt efter varandra i rad, den största knappt större än Kastellholmen utanför Stockholms stad. Essén KessSthm 172 (1916). Så hamnade .. (golfspelaren) i Stockholm på måndagen, och tripp, trapp, trull hade hon fler hederstecken. SvD 20 ⁄ 12 1988, 2: 30.
Spalt T 2524 band 35, 2007