| Publicerad 2008 | Lämna synpunkter |
TROLSK trol4sk, adj. -are; adv. -T.
1) (numera bl. ngn gg, ålderdomligt) som hör samman med l. utmärker l. utgår från l. är ett verk av troll, övernaturlig, magisk (se d. o. 2); om person l. makt l. djur o. d. äv.: som kan trolla, trolldomskunnig. Marcus hafwer warit en trullkarl, then ther och med Trulske Beswäringar förwandlade Wijnet vti Glaskäril, så at thet bleff Himmelblått, Purpurfärga, och såsom Blodh. Schroderus Os. 1: 117 (1635). Enligt ryktet var hon mycket ful och litet trollsk. Laboulaye Folksag. 169 (1867). Någonting hände på himlen, trolska makter drev sitt spel, det var som att gå i drömmen. Ekelöf Prom. 197 (1941). I ”hedningarnas och häxkarlarnas skog” går valdemarsfolket till anfall vid en signal från det Trolska, från dvärgarna rövade hornet Månegarm, som kommer alla skogens hemlighetsfulla makter att vakna. ÅbKristHum. 1964, s. 47.
2) i sht om landskap l. naturföreteelse l. ljus l. blick. l. stämning o. d.: som (gm sin mystik l. skönhet l. sitt behag) förtrollar l. hänför l. tjusar l. fängslar l. lockar, sagoaktig l. drömlik l. sällsam l. gåtfull; äv. om konstnärligt alster o. d.; förr äv. om person: som förtrollar gm sin (mystiska) skönhet. Öfver till Capri, hvilket med sina klippor midt i hafvet, sin underliga blå grotta, sina afgrunder och sin färgrikhet är riktigt trolskt. Lundgren MålAnt. 1: 34 (1842). Handen .. tillhörde än en mörk man med gnistrande ögon, än en trolsk flicka och denna flicka var Singoalla. Rydberg Sing. 66 (1876). En väldig, dyster, trolsk myr med blånande, skuggiga skogskonturer i fjärran. Knöppel SvRidd. 95 (1912). Samlingens yppersta skapelse är cykeln Flyttfåglarna, väl det svenska språkets trolskaste naturdikt. Malmberg Värd. 76 (1937). Midnattssolen ger landskapet en trolsk glans och en färgprakt som saknar sin like. DN(A) 6 ⁄ 6 1964, s. 28.
Spalt T 2636 band 35, 2008