Publicerad 2008   Lämna synpunkter
TROMBO- trom1bo~, ssgsförled.
Ordformer
(äv. th-)
Etymologi
[jfr t., eng., fr. thrombo-; ssgsförled, ytterst till gr. ϑρόμβος, klump (se TROMB, sbst.2), l. gr. ϑρόμβωσις, klumpbildning (se TROMBOS)]
(i sht med. l. kem.) ssgsförled, betecknande dels ngt som har samband med koagulation av blod, dels ngt som har samband med blodpropp o. d.
Ssgr [ofta med motsvarigheter i t., eng., fr.] (i sht med. l. kem.): TROMBO-CYT104. [med avs. på senare leden jfr fagocyt, leuko-cyt; benämningen bildades 1892 av den nederländske fysiologen M. C. Dekhuyzen] om viss typ av blodcell som bidrar till att blod koagulerar, blodplätt. 2NF 14: 443 (1910). Plasma behövs .. vid brännskador och det är stor åtgång av trombocyter vid olika typer av cancerbehandlingar. GbgP 16 ⁄ 2 2003, s. 9. —
-LYS104. [med avs. på senare leden jfr sarko-lys] behandlingsmetod medelst propplösande medicin för upplösning av tromb(er) (se tromb, sbst.2). GbgP 22 ⁄ 2 1993, s. 7. Hjärtinfarkt orsakas av en blodpropp i kranskärlet. Trombolysen går direkt in i kärlet och löser upp proppen. DN 20 ⁄ 11 1997, s. C2.

 

Spalt T 2637 band 35, 2008

Webbansvarig