| Publicerad 2008 | Lämna synpunkter |
TROOSTIT trω1sti4t, r. l. m. l. f.; best. -en.
1) mineral. färglös l. färgad o. kristallartad variant av mineralen willemit. Berzelius ÅrsbVetA 1837, Tab. s. 190. Troostit .. en Willemit, uti hvilken zinkoxiden till en del är substituerad af manganoxidul och talkjord .. Färgen är smutsgrå, med dragning åt ljusröd, med svarta fläckar eller ådror. Erdmann Min. 279 (1853).
2) (numera bl. tillf.) om viss typ av koljärnförening som (vid snabb avkylning) uppträder i härdat stål l. järn, fint trådig perlit (se d. o. 1); jfr CEMENTIT, SORBIT, sbst.2 Med troostit förstås .. en beståndsdel i härdadt stål. TT 1898, K. s. 46. Troostit uppträder såsom trådformiga lagringar mellan martencit och cementit. TT 1899, K. s. 43. Troostiten färgas hastigt och likformigt brunt eller svart af jodtinktur och andra reagens; den är mindre hård än den martensit, ur hvilken den bildats. JernkA 1906, s. 13. Fornv. 1967, s. 237.
Spalt T 2646 band 35, 2008