Publicerad 2008   Lämna synpunkter
TRYGGLA, v. -ade. vbalsbst. -ERI (G1R 15: 133 (1543), G1R 15: 135 (1543)); -ARE (OPetri 1: 205 (1527)).
Ordformer
(trigl- 1550. tryggl- 1543–1726. trygl- 1602. trögl- (-gh-) 1527 (: tröghlare)–1815 (: mot-tröglar))
Etymologi
[jfr sv. dial. tryggla, trögla, d., nor. trygle, tigga, bönfalla; av mlt. truggelen, (motsv. mnl. truggelen, troggelen, nl. troggelen); av ovisst ursprung]
(†) gm envis övertalning l. enträgna böner (o. med hot l. list l. försåtlighet) söka vinna l. uppnå l. erhålla ngt; äv. med personobj. betecknande den som är föremål för övertalning osv. Lithet kunne wij göre them (dvs. upprorsmännen) affbräck .. ther the store Skoger äre, ther the haffwe all theris tröst vppå, och tryggle så länge, att the få bönderne medt sig. G1R 15: 141 (1543). (Många finska missdådare) låta sigh aff Rysserne tryggla, att öfuergifua sin Christendoms förbundh medh Gudh, och låtha sigh döpa om vijdh annat nampn. FinKyrkohSP 2: 104 (1643). Kringstrykande Tartare, som, enkannerligen uti Manfålkens frånwaro tryggla och påcka Folket hemma. KulturbVg. 3: 149 (1726).

 

Spalt T 2790 band 35, 2008

Webbansvarig