| Publicerad 2009 | Lämna synpunkter |
TRÄL trä4l, sbst.1, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. -ar (Joh. 8: 33 (NT 1526) osv.) ((†) -er OPetri Kr. 101 (c. 1540), Sundén (1891)).
1) (numera bl. i skildring av ä. nordiska förh.) person som är ngns egendom (o. kan köpas l. säljas) o. som saknar mänskliga l. samhälleliga rättigheter, ofri person, slav; jfr SLAV, sbst.2 1 anm. Wij ärom Abrahams sädh, och haffuom aldrigh warit trälar vndher någhor man. Joh. 8: 33 (NT 1526; äv. i Bib. 1917; Bib. 1999: slavar). (Lat.) Seruus .. (sv.) trääl. VarRerV 12 (1538). På (brasilianska) Sockerqwarnar är öfwermåttan stoort Arbeete .. blifwa förthenskul dijt sålde alle the Trälar man kan få (från Afrika); Och drifwes ther-med een sådan Handel som hoos osz med Boskap. Kankel Hemmersam 46 (1674). Man blef träl: då man föddes dertill; då man .. af föräldrar tvangs eller såldes dertill; då man för begångna brott dömdes dertill; och sluteligen, då man såsom tagen krigsfånge var dertill förfallen. Nordström Samh. 1: 99 (1839). Efter år 1335 fick ingen längre kallas träl i Sverige. Moberg SvH 1: 42 (1970). Hantverkarna, som långt fram i tiden hade lägre socialt anseende, har antagits vara trälar, medförda som byte från vikingatåg i olika delar av Europa. Kulturen 1990, s. 41. — jfr ARBETS-, GÅVO-, GÄV-, HUS-TRÄL m. fl. — särsk. i jämförelser. (Jesus) hafwer arbetat som en träl. Spegel Pass. 415 (c. 1680). Sven Dufva växte opp likväl, blef axelbred och stark, / Slet ondt på åkern som en träl och bröt opp skog och mark. Runeberg (SVS) V. 1: 51 (1848).
2) person som lever under förhållanden o. d. som liknar l. påminner om en träls (i bet. 1); särsk. om person som (av ngn l. sig själv) tvingas l. drivs att arbeta mycket l. hårt, särsk. om arbetare (i motsats till person av annan samhällsklass); äv. (i sht i vitter stil) om person som är beroende av l. underkastad ngn l. ngt; särsk. med gen.-attribut (l. prep.-attribut inlett av under) som anger den l. det som ngn är underkastad. Sannerligha sägher iach idher, ath hwar och en som syndena gör, han är syndenas träl. Joh. 8: 34 (NT 1526). Betrachta thet nu siälf, se til om iagh har skiäl / At iag så länge är, en sådan skönheetz träl. Skogekär Bergbo Wen. 87 (c. 1650, 1680; uppl. 1993). Ach! min aldratäckaste Ingri, huru kan du hafwa så nedrige tankar om din ringaste Wän och Träl. Modée HåkSmulgr. 10 (1738). I, i eder husliga lefnad, ären trälar af vällusten, och, uti Senaten, af guldet eller förbindelser. Ritterberg Sall. 74 (1832). En obefordrad embetsman! Son! Du föredrager .. att taga ett lif som en träl i stället för att vara en fri arbetare. Strindberg NRik. 42 (1882). Upp, trälar, uti alla stater, / Som hungern bojor lagt uppå! / Det dånar uti rättens krater, / Snart skall utbrottets timme slå. Menander SocialistSång. 54 (1902, 1915). Auerbach (1915: under). Hela sitt liv var de trälar, endast det sämst avlönade arbetet stod öppet för dem. Martinson BakSvenskv. 85 (1944). Tid är pengar, sade en Mammons träl. Henrikson Aftonkv. 22 (1966). — jfr ARBETS-, BOKSTAVS-, FABRIKS-, GULD-, LAG-, LUSTE-, MAMMONS-, MASKIN-, PENNING-, PÅVE-, SKOL-, SYNDA-TRÄL m. fl. — särsk. (numera bl. tillf.) i pl.: folk l. nation o. d. som underkuvats (av ett annat folk) o. förlorat sin frihet l. (nationella) självständighet. Thet kom .. ther til at i Swerighe och Norighe skulle (genom Kalmarunionen) wara trälar, och i Danmark skulle wara herranar. OPetri Kr. 161 (c. 1540). The Norske moste theris träler hete. Svart Gensw. F 2 a (1558). The tidender spordes .. at Konung Harald hade giort alt Fålk i Landet til sina Trälar och Slafwar. Peringskiöld Hkr. 1: 127 (1697). Att ingalunda .. rubba och öfverändakasta friheten och giordt fritt folck till trälar. 2RARP 18: 354 (1751).
-ARV. [fsv. þräla arf] (träl- c. 1730 osv. träla- 1736–1963) (numera föga br.) arv efter träl; äv. bildl. Ehrencrona 47 (c. 1730). Östergren (1963). —
-BARN. (träl- 1883 osv. träla- 1891–1914) barn till träl. Hildebrand Isl. 49 (1883). (Trälens) äktenskap reglerades av husbonden. Trälabarnen tillföllo moderns husbonde. Förbundet 1914, nr 11–12, s. 4. —
(2) -BINDA. binda (ngn) till träldom, göra till träl, förslava; äv. bildl. Hwad hafwa wi gjort, / Som under ett krigsok, så hårdt och så stort, / Trälbundit en Konungadotter? Afzelius Sag. XI. 2: 244 (1870). Du som med sataniska trollkonster länge trälbundit min själ. Rydberg Sing. 128 (1876). —
-BOREN, p. adj. (†) trälfödd. Der folcket äro trälborne. UHiärne 2Anl. 313 (1706). Auerbach (1915). —
(2) -BUNDEN, p. adj. [jfr -binda] ofri; äv. bildl. Först at .. (högtiderna) medh trälbundet samwett, eller och medh annat misbruk .. icke håldna warda. LPetri Kyrkiost. 26 a (1566). Till alla monumenter, du ser i Rom, hafva de af verldslig eller andlig makt trälbundna folken dragit strå. Ljunggren Resa 4 (1871). —
-BÄRJA. [fsv. þrælbæria; i y. språkprov till formen påverkad av bära, v.] (†) slå (ngn) fördärvad (så som man (bara) slår en träl). Abrahamsson 744 (1726). (Sedan han) lagt hand på sina egna Swärföräldrar, ock dem grufweligen handterat och trählburit. VDAkt. 1735, nr 393. Ordet Trälbära i gamla Lagarna, som betyder slå och handtera en så illa, at han däraf varder lam och lytt. Botin Hist. 2: 193 (c. 1790). —
-FÖDD, p. adj. (träl- 1833 osv. träla- 1915–1963) som fötts ss. träl l. som gm födseln är träl; jfr -boren. Ling As. 105 (1833). —
(2) -GÖRA, n. (träl- 1893 osv. träla- 1904–1963) jfr -arbete. Lundell (1893). Hon har ett trälgöra, ett av de få som finns kvar i det mekaniserade jordbruket. Hon kryper på sina knän i lorten, utlämnad åt väderleken med en skarpslipad machetekniv som enda vapen. DN(A) 13 ⁄ 10 1964, s. 11. —
-HANDEL. handel med trälar. Gotland har inga speciella naturtillgångar .. det är således framför allt på fraktfarter och en säkerligen välskött trälhandel man förtjänat sina förmögenheter. Fornv. 1915, s. 240. —
(2) -HAV. om (mycket stor) kontorslokal där man sittande på rad arbetar ss. trälar, kontorslandskap; jfr hav 3. En storbanks trälhav. Tiden 1933, s. 235. Att arbeta i detta trälhav med ett par hundra personer i samma rum strider klart mot arbetarskyddslagens bestämmelser. DN(A) 1965, nr 342, s. 20. —
(1, 2) -KLASS. av trälar bestående samhällsklass. (Genom krigståg) var det lätt att öka trälarnes antal, men sedan kristendomen gjort slut på detta förvärf, kunde trälklassen icke rekryteras annorledes än genom de barn, som af trälar föddes. Hildebrand Isl. 286 (1883). Lo-Johansson Soc. 219 (1958; om statare). —
-KVINNA. trälinna. SvFolks. 38 (1844). Drottning Åsa, som tillsammans med sin trälkvinna blev satt i hög i ett skepp utrustat med allt vad en drottning kunde önska sig i livet efter detta. Jäfvert Skomod 20 (1938). —
(1, 2) -LIV. särsk. till 2: liv kännetecknat l. bestående av hårt arbete. Konstutöfvarnes trällif. PT 26 ⁄ 5 1894, s. 3. —
-MAN. (tillf.) träl. (Han) förklarade att äfven trälmans och trälqvinnas barn blef fritt, då det var födt i Christligt äktenskap. BL 23: 263 (1857). —
(1, 2) -SINNAD. (numera bl. tillf.) särsk. till 2: som har l. utmärks av trälsinne. Upmark Lübke 15 (1871). —
(1, 2) -SINNE, förr äv. -SINN. (träl- 1837 osv. träla- 1839–1963) (numera bl. tillf.) särsk. till 2; jfr sinne, sbst.2 7, o. slav-sinne. Huru olika mot detta trälsinne är ej den fria ödmjukhet, som en aktad och älskad qvinna väl kan egna föremålet för hennes rena tillgifvenhet. Bremer Grann. 2: 136 (1837). —
-SKULDRA. (numera föga br.) jfr skuldra, sbst.1 1. Aronson FjärdeVäg. 15 (1950). Östergren (1963). —
-TID. tid då träldom råder l. rått (ngnstädes); äv.: tid då ngn är l. har varit träl. Tenow Solidar 3: VI (1907). Konungen kände väl till Holmes historia från staden men det intresserade honom att höra detta från hans föregående trältid. Fridegård Offerrök 15 (1949). —
(1, 2) -TJÄNST. tjänst ss. träl l. tjänst utförd av träl(ar); jfr -arbete. Det bor dagskygga dvärgar i Fjalars land, som förrätta trältjenst åt honom och hans slägt. Rydberg Gudas. 69 (1887). Hans slavar äro lyckliga, och deras trältjänst bär rik frukt. Konow Hind. 113 (1927). Min trältjänst mig friheten spärrar. Fröding NyttGam. 55 (1897). —
-ÄTT. (träla- 1873) ätt som utgörs av trälar. Ej lär han välja mig hustru af trälaätt på mödernet. Lönnberg Ragnf. 42 (1873). —
-ÄTTLING. (träl- 1949 osv. träla- 1934 osv.) ättling av träl(ar). Efter träldomens upphörande sker .. en sammansmältning av dessa båda samhällsklasser: trälaättlingarna och de fria lösarbetarna. Levander FattFolk 73 (1934).
B (numera bl. i ssgarna -ätt, -ättling): TRÄLA-ARV, -BARN, -FÖDD, -GÖRA, -SINNE, -ÄTT, -ÄTTLING, se A.
C (†): TRÄLE-ARBETE, se A.
Avledn.: trälaktighet, r. l. f. Serenius Eee 2 b (1734). De Stores undergifvenhet för Ministrarne, var den tiden en verklig trälagtighet. LBÄ 29–31: 66 (1799). —
TRÄLDOM, se d. o. —
TRÄLINNA, f. kvinnlig träl, slavinna (jfr träl-kvinna); äv. oeg., om djur. At hwar och en skulle giffua sin trääl, och .. sina trälinno frij, the ther .. Hebreiske woro, at then ene Juden icke skulle wara thens andras trääl. Jer. 34: 9 (Bib. 1541). Jag är trälinna under en kärlek, som få kvinnor begripa och ingen gillar. Rydberg Vap. 360 (1891). Orrelius Diurr. 38: 6 (1750; om åsna). Holme såg från sin plats hur ett par trälinnor bar sina mjölkstävor från ladugården. Fridegård Offerrök 42 (1949). —
TRÄLISK, adj. (†) trälaktig. (Sv.) Trälisk .. (lat.) Servilis. Schroderus Dict. 183 (c. 1635). Nackarna, som alltför träliskt böjdes. Selander TystnTorn 48 (1918). Den fries offer vill jag oböjd tända / för öknens gudar långt från trälisk by. Nordenstreng Gripenbg 127 (1921). Östergren (1963). —
TRÄLSKAP, n. (numera mindre br.) förhållandet att vara (ss. en) träl l. förhållandet att trälar hålls, träldom. Lo-Johansson Stat. 1: 6 (1936). Det är icke det hårda ekonomiska beroendet, som konstituerar trälskapet, utan en viss sinnesart. Björck HeidenstSek. 309 (1946). Särskilt en hade skaffat sig en stor barnkull, som troligen skulle växa upp till nya trälar. Genom honom skulle allt trälskap fortsätta. Lo-Johansson Förf. 61 (1957). Östergren (1963).
Spalt T 2952 band 35, 2009