Publicerad 2009   Lämna synpunkter
TUMMELFINGER, r. l. m. l. n.; best. -fingern l. -fingren l. -fingeren, ss. n. -fingret; pl. =; se för övr. FINGER.
Ordformer
(dumel- 1662. tommel- 1578–1928. tommels- 1601. tumble- 1644. tumel- (-ll-) 1590–1756. tumels- 1587–1675. tuml- 1602. tummel- 1530–1714. tummels- 1600)
Etymologi
[fsv. þumulfinger; jfr d., nor. tommelfinger, fvn. þumal(s)finger; förleden (möjl. diminutiv) avledn. av TUMME, senare leden FINGER]
(†) tumme; jfr tum-finger. Han .. fik skadha på sin hand så att han miste sitt tummelfinger. G1R 7: 209 (1530). (Ryttaren) låter bägge Tyglarna gå igenom Handen op och ut emellan främste och Tummel-Fingret. BeskrExCav. 1695, s. 2. Den som spinner (på Tomasmässodagen) mister Tommelfingeren. Celander NordJul 1: 53 (1928).

 

Spalt T 3122 band 35, 2009

Webbansvarig