| Publicerad 2009 | Lämna synpunkter |
TUNGEL tuŋ4el1, n.; best. tunglet (Columbus (SVS) 1: 51 (1674) osv.) ((†) tungelet Alm(Ld) 1697, s. 28); pl. =.
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) himlakropp, särsk.: måne; ngn gg äv.: månstråle, månsken. VarRerV A 2 b (1579). I det samma kom tunglet upp, och wardt så klart måneskien, at dhe kunde see öfwer bägge krigshärarne. Peringskiöld Wilk. 413 (1715). Det snörvlar ett grymt, det brånar ett skri, / det är som en fläkt ur en djungel, / där under elektriska tungel / sin kättja natten släppt fri. Karlfeldt Hösth. 111 (1927). — jfr HALV-, HIMMEL-, JULE-, MÅN-TUNGEL.
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om tiden mellan två månfaser av samma slag, synodisk månad; förr äv. dels om var särskild av månens fyra huvudfaser, kvarter (se d. o. 9), dels om ny, nytändning. Itt heeltt åhr haffer 13 Tungell eller Månadher. Rizanesander Räkn. 17 a (1601). Är Månen tredie Dag effter tungelet, bleek, bruun, lijtet blå eller grönmulin .. kommer Rägn i de förste Dagar. Alm(Ld) 1697, s. 28. Af alla menskiobarn på hela wida jorden, / Är jag wist endast född i fierde tunglet worden. Hesselius FruentSp. 29 (c. 1710). Ett helt tungel i februari var det så kallt varenda dag, så stickan hoppade på vedbacken. Larsson I By BergsmH 1: 28 (1915). — jfr DISA-, DISTINGS-, JULE-, SAMTINGS-, SOLSTÅNDS-TUNGEL.
-LJUS, n. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ljus l. sken från månen. Elvius Alm. 1709, s. 31. Runt omkring torpet satt det så mycket fågel och skrek, att backen var alldeles svart i tungelljuset. Koch GudVV 1: 36 (1916). —
-LJUS, adj. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) klart upplyst l. belyst av månen. En resande Man wil weta huru länge det är Tungel-liust den 9 Januarii i detta åhr? Elvius Alm. 1709, s. 31. Går du min väg, lägg af din glada krans, / lindad i lek i vänligare dalar; / aldrig i den du uppstår mer till dans, / ifrig och röd, i tungel-ljusa salar. Karlfeldt FlPom. 103 (1906). —
-SKIFTE, äv. -SKIFT. (†) (tidpunkt för) månens framträdande vid inledningen av ett nytt månomlopp, nytändning; äv. om synodisk månad. Täden wÿ haffue te 12 tungell skipt om årett. Luth Astr. 42 (1584). Man skal flitigt gifwa acht uppå hurudan wäderlek det är i Tungelskiftet en dag förr, och twå eller tre dagar efter Nytänningen. Elvius Alm. 1709, s. 37. På 30:de dygnet, när jämväl Månen fullbordat et helt tungel-skifte (mensis synodicus) kommer den första floden åter tilbaka til middagen. VetAH 1753, s. 165. Björkman (1889).
Spalt T 3165 band 35, 2009