Publicerad 2009   Lämna synpunkter
TUNISIER tɯni4sier, förr äv. TUNESIER, m.; best. -n; pl. =; förr äv. TUNES, m.; best. -en; pl. -er l. TUNESARE, m.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(tunes 1889–1915. tunesare 1801–1891. tunesier 1894–1906. tuniser, pl. 1960. tunisier 1916 osv.)
Etymologi
[jfr fr. tunisien; till stads- l. landsnamnet TUNIS l. landsnamnet TUNISIEN; med avs. på formen tunes(-) jfr t. tuneser, tunesier]
man som bor i l. härstammar från Tunisien; i pl. äv. utan avseende på kön. Hvar är den Tunesaren? Envallsson Julaft. 54 (1801). Redan år 2000 räknar tunisierna med att vara självförsörjande på livsmedel. GbgP 17 ⁄ 1 1998, Bil. s. 20.

 

Spalt T 3168 band 35, 2009

Webbansvarig