Publicerad 2009   Lämna synpunkter
TURA tɯ3ra2, v.3 -ade; äv. (o. utom i Finl. numera i sht) TURAS tɯ3ra2s, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, -NING ((†) SvTyHlex. (1851), PT 1902, nr 107 A, s. 3).
Ordformer
(tour- 1797–1857. tur- 1807 osv. -a 1797 osv. -as 1846 osv.)
Etymologi
[jfr d. ture; till TUR, sbst.1]
intr.: alternera l. växla (med); avlösa varandra (i viss turordning o. d.); särsk. med bestämning bestående av (inledande prep. med o.) inf.-förb. angivande den handling som skall utföras o. d.; utom i Finl. numera i sht ss. dep. i den särsk. förb. TURAS OM. At Garnizon bör ombytas, vissa Regementer utses at derom toura vid hvarje Fästning. KrigsmSH 1797, s. 144. Pastorn och Per Magnus turade med att vara arbetschefer. Roos Helgsm. 1: 110 (1896). ”Vems blir .. (kjorteln)?” frågade alla tre systrarna .. ”Ni får väl tura”, svarade modern. Heidenstam Svensk. 1: 287 (1908). Det är sex stugor, som turas att sköta om ”taflan”, d. v. s. hålla skjutshäst och mat åt de resande. TurÅ 1912, s. 157. I hallen i Lovisa ska två deltidsanställda tura med varandra. ÖstraNyland 14 ⁄ 1 1995, s. 3.
Särsk. förb.: TURAS OM10 4 l. (o. numera i sht i Finl.) TURA OM10 4. alternera l. växla om (med ngn) (enl. visst schema o. d.); avlösa varandra (med viss uppgift o. d.). Bogan .. var så svag, att han icke kunde arbeta mycket, utan pojken måste toura om med honom, hvilket framfarten icke vann på. Gosselman Col. 1: 233 (1830). I vår Salon, der vi ha rolig Lecture och turas om att läsa högt för hvarandra. Solnedg. 3: 34 (1846). Han hade handlat och lagat maten ensam idag. De brukade turas om, han och pappa. Gripe Tordyv. 35 (1978).

 

Spalt T 3207 band 35, 2009

Webbansvarig