Publicerad 2009   Lämna synpunkter
TURGESCENS tur1gesen4s, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[liksom t. turgescenz, eng., fr. turgescence, uppsvällning, av nylat. turgescentia, till lat. turgescere, svälla, inkoativ till lat. turgere, vara svullen; av ovisst ursprung. — Jfr TURGESCENT, TURGOR, TURION]
(numera mindre br.) (av vätska framkallat) tillstånd l. förhållande att svälla (upp l. ut); i sht om (normal) ansvällning i cellvävnad l. organ o. d. TLäk. 1833, s. 13. Hos de saftiga (frukterna) beror mekanismen (att skjuta ut frön) .. på ett cell-lager, hvars celler befinna sig i stark turgescens. BotN 1874, s. 81. Jämn rodnad och turgescens af huden, särskildt å kinderna. ASvLäkT 1911, s. 482. Att solbarren i regel hoptryckas mindre och skuggbarren mera .. kan .. bero på solbarrens möjligen något större turgescens. SkogsvT 1926, s. 25. Lindskog o. Zetterberg (1975).

 

Spalt T 3216 band 35, 2009

Webbansvarig