Publicerad 2009   Lämna synpunkter
TURKO- tur1kω- l. -ko-, ssgsförled.
Etymologi
[jfr t. turko-, eng. turco-, turko-, fr. turco-; ssgsform till TURK; med avseende på bildningen jfr SERBO-, SLAVO- m. fl.]
ss. förled i ssgr: som avser turkar, turk-.
Ssgr [i allmänhet med förebilder l. motsvarigheter i t., eng. o. fr.]: TURKO-FOBI. jfr fobi o. turk-skräck. FinKyrkohSP 1: 109 (1897). Turkofobin härjar i Tyskland. Expressen 20 ⁄ 9 2005, s. 6. —
-LOG. (i sht i fackspr.) forskare i l. kännare av turkarnas (l. turkfolkens) språk, kultur o. historia. SvTeolKv. 1939, s. 263. —
-LOGI. (i sht i fackspr.) vetenskapen om l. vetenskapligt studium av turkarnas (l. turkfolkens) språk, kultur o. historia. 2NF (1920). Intresset för turkologi är i dag mycket stort vid svenska universitet. SvD 12 ⁄ 12 1997, s. 18.

 

Spalt T 3231 band 35, 2009

Webbansvarig